Welcome to Delicate template
Header
Just another WordPress site
Header

Rapportering från fronten

december 15th, 2014 | Posted by Alice in Okategoriserade

Det är kris på Glänta. Det är kris på alla kulturtidskrifter i hela Sverige. Arbetet med det kommande numret har stoppats upp; om Alliansens förslag om 75% minskning av stödet för kulturtidskrifter går igenom på torsdag, så blir det kanske inget nummer över huvud taget. Allt fokus ligger just nu på att skriva debattartiklar (http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/vill-alliansen-begransa-det-offentliga-samtalet/), att gå samman med andra kulturtidskrifter, förlag och kulturarbetare, att försöka få tag på motståndare bland politiker även inom alliansen, att göra allmänheten medveten om vad som håller på att hända, att bjuda motstånd mot det här angreppet på en så avgörande viktig del av kulturlivet och det offentliga samtalet.
För Alliansen är 15 miljoner kronor en betydelselös besparing. Det här förslaget har inga ekonomiska motiv, vad Per Bill än säger. Det är en direkt attack på Sveriges kulturliv i allmänhet och på det samhällskritiska samtalet i synnerhet. För de högerpolitiker som inser dess makt, är kritik via kulturella uttryck det läskigaste de vet. Sedan finns alla de som inte ens fattar det; de som inte ser poängen med ett oberoende kulturliv som får existera pga sitt egenvärde och inte för att driva in vinster. Systematiskt och bit för bit har Alliansen sett till att försämra villkoren för kulturell verksamhet, att tvinga in kulturen inom marknadens ramar och låta det som hamnar utanför att antingen bedriva 100% obetalt och ideellt arbete – eller att tyna bort.

Något som är väldigt viktigt att poängtera, är också hur detta spelar Sverigedemokraterna rätt i händerna. Det här är en politisk utveckling precis i deras riktning. I Niklas Orrenius svinbra artikel (http://www.dn.se/val/nyval-2015/den-leende-nationalismen/) om SD’s nationalism skildrar han deras syn på kulturen och dess uppgift i samhället. Han rapporterar från partiets kommun- och landstingskonferens i Västerås som ägde rum 6-7 december:

”Den som fortsätter att lyssna på Aron Emilsson [SD’s kulturpolitiska talesperson] upptäcker snart partiets särart. Kultur som är ’samhällssplittrande’ och som verkar för ett mångkulturellt samhälle ska inte få skattepengar, säger han.

– Vi vill ta bort stöd till vuxenkultur som har politisk inriktning.

Samtidigt vill Aron Emilsson och SD själva politisera kulturen – i nationalistisk riktning. ’Kulturen ska binda samman Sveriges förflutna med nutiden, förvalta dess historia och arv samt stärka gemenskapen i samhället och den nationella identiteten’, skriver partiet.

– Ingen annan lyfter fram den antropologiska dimensionen i kulturen. Det handlar om vår identitet som folk. Vi drar ner anslag till samtidskultur och lägger mer pengar på kulturarvet, säger Aron Emilsson.”

Alliansens fortlöpande nedmonteringar av kultursektorn har länge utgjort hot mot demokratin. I det här fallet blir det tydligare än någonsin; ett förslag som över en natt kan tysta många viktiga röster för mångkultur, antirasism, öppenhet, konstens värde, lika rättigheter och jämställdhet. Ett förslag som går helt i linje med Sverigedemokraternas mål att avdemokratisera Sverige.

Var tror ni att utbildningar som Liberal Arts hamnar i en sån här slags politik? Jag ser det som ett direkt hot. Snackade med Johanna på telefon igår, vi bestämde att revolutionen startar så fort hon kommer hem. Är ni på eller?

ALLA MÅSTE FÖRRESTEN ÄVEN SKRIVA PÅ HÄR! http://www.skrivunder.com/radda_kulturtidskriftsstodet

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 Both comments and pings are currently closed.

One Response

  • Johanna says:

    Jag kan inte förstå att det händer. Hörs inte varningssignalerna? Varför går inte krigslarmen på gatorna? Var är sirenerna när det inte längre får finnas plats för mer än ett sätt att se på världen? När samhället systematiskt byggs om för att upprätthålla en världsbild och långsamt kväva alla andra? Bokbål, Alice, är vad det är. Som om mellankrigstiden har flyttat in i George Orwells ”1984”, bara det att det inte är historia eller skönlitteratur vi talar om utan nutid och realitet. I ett FRA samhälle som jagar hot inifrån och där ”vuxenkultur som har politisk inriktning” är obekvämt. Vi stagnerar. Vad är det som är så otäckt med att tycka olika?