Jo jag tänkte bara återkoppla lite till era kommentarer först. Det var oklart kring huruvida jag använde liberal arts eller ej på dagarna. Givetvis kan jag SE och och FÖRSTÅ (teori) att liberal arts är en bra grej på en ambassad men det är inte samma sak som att TILLÄMPA det (praktik). Kursen heter ju faktiskt liberal arts i praktiken, och det är just ”i praktiken” jag försöker utforska. Jag som praktikant hade helt enkelt inte daglig nytta specifikt av kunskaper från liberal arts ämnesområden. Sen kan jag förstås sitta och tänka på liberal arts tills jag blir blå i ansiktet men det förändrar inte uppgifterna jag tilldelas som praktikant. När man börjar som ny praktikant i en organisation finns det risk att man är överkvalificerad rent akademiskt, men förstås inte när det kommer till det mesta annat som hör organisationen till.
Men självklart är liberal arts jättebra som grund till en eventuell karriär på UD, för att inte säga perfekt. Diplomatens arbete kräver humanistiska kompetenser och framförallt en bra analysförmåga. Under ett samtal med ambassadens DCM (Deputy Cheif of Mission, nummer två på en ambassad) om diplomaternas varierande arbetsuppgifter sa hon ”ingen av oss är ju specialister på någonting!” och det var förstås underbart för en liberal artsstudent att höra. Generalist föredras i regel före specialist vilket ju passar oss. Informationsbearbetning, skrivande, läsande, översättning och kommunikation är diplomats arbete. En annan diplomat sa att arbetet handlar om att sätta sig in helt nya ämnen och frågor och så snabbt som möjligt komma till dess kärna. En formulering som klingar liberal arts. Liberal arts är alltså en alldeles utmärkt grundutbildning för att arbeta på UD. Det hade dock inte varit helt dumt att krydda det med någon kurs med inslag av samtida världspolitik eller kanske lite freds- och konfliktstudier för att bli extra relevant.
Men liberal arts verkliga konkurrenskraft i sammanhanget är jag ändå inte helt klar över. Det är trots allt ett nytt huvudämne och ytterst få vet vad det är. Amerikanarna däremot vet ju exakt vad det innebär och tycker att det är helt logiskt att jag som liberal artsstudent är på ambassaden. För svenskarna är det dock lite lurigare. Filologi, evolutionsbiologifilosofi och fornkyrkoslaviska på schemat visar visserligen på att man skaffat sig en vass förmåga att sätta sig in i svåra ämnen, men för en stressad mellanchef kan man tyvärr också framstå som ett lite osäkrare kort än till exempel en politisk magister. Om man däremot kompletterar med något annat också, kanske efter sin liberal artskandidat, sticker jag ut hakan och påstår att man kommer ha en fördel jämfört med alla pol-magare. På diplomatprogrammet strävar de efter en bra bredd och som jag har förstått det så är nästan alla sökande är jurister eller pol mag. Speciellt nu när främjandet är prioriterat behövs det verkligen folk med andra bakgrunder och kunskapsområden, framförallt humanistiska. Obs, detta är min högst egna analys av läget efter att ha pratat med folk och pejlat av läget i allmänhet.
Hejdå!
