Jag ska nu sammanfatta den här boken som jag, om mindre än tre veckor, ska försöka kränga till olika oberoende bokaffärer i New York. (Min självbild pendlar alltjämt mellan den hoppfulla äventyraren och den desperata dammsugarförsäljaren. Just nu det senare.)
Det är ganska svårt, för det är en svår bok (för mig). Den tar itu med komplexa problemställningar och verkar på flera olika plan; en artikel om spridningen av ekologisk odling i Hambantotadistriktet visar sig även beskriva problemen med kapitalism och strävan efter en miljövänligare jordbruksindustri. En Hambantotansk stadsplanerares framtidsvisioner om modernisering och lyxhotell visar hur kolonialismens effekter fortfarande lever kvar. Kinas konstruktion av en ny hamn innebär inte bara typ nya handelsmöjligheter, utan markerar ett stort geopolitiskt steg som besvärar USA.
Hela boken utgår från denna punkt; den lilla staden Hambantota på Sri Lankas sydkust. Tre författare ligger bakom; Kerstin Hamilton (fotograf), Karl Palmås (docent i innovation och samhällsförändring) och Jonas Lindberg (docent i kulturgeografi). Bokens texter och bilder bygger på fältstudier utförda från 2009 fram till nu. Men texterna är inte strikt akademiska eller tråkiga på något sätt. Det är essäer blandade med artiklar, hela kapitel bestående av endast foton och trycka dialoger både mellan författarna själva och med människor de träffat ute på fältet. Det mer akademiska finns att hitta i ett appendix längst bak, och där finns även en slags ordlista där vi får veta mer om Sri Lankas senaste politiska historia; De Tamilska Tigrarna, inbördeskriget, censuren, korruptionen och den sittande presidenten förklaras kortfattat i bokstavsordning (jag hade mycket glädje av detta!).
Det hela var egentligen ett forskningsprojekt som skulle fokusera på jord- och lantbrukspolitiken. Men de insåg snart att det fanns andra, mycket större politiska omständigheter att förhålla sig till i den här lilla staden. Och hur ska en förhålla sig till dem? Vad säger Hambantota om världen? Till vilken mån relaterar lokala fenomen till globala mönster; lokala konflikter till global geopolitik? Daidalos skriver om boken på sin hemsida: ”The Hambantota Connection är ett försök att fånga världen, men även en undersökning av hur världen fångas genom fiktion, abstraktion och spekulation.”
Min favoritdel i boken är det kapitel som inleds typ såhär ”The last tale from the field, is a story about capitalism”. Där skriver de så jädra bra om tendenserna att betrakta ekonomin både som en slags entitet eller ett utrymme fritt från naturens begränsningar, men fortfarande som något styrt av naturliga lagar. På det sättet konstrueras och uppfattas kapitalism såsom nån slags nödvändig naturkraft. Jag citerar från sida 139:
”Herein lies the mystery of the strange being that we call capitalism. There is no capitalist cause, yet there are capitalist effects. There is no ultimate truth about capitalism that compels us to act in a certain manner, yet we still obey what we believe to be capitalist rules. We are literally spellbound by this fiction, which adds a further layer of paradox to the idea that ’liberal capitalism is the real that will somehow survive even under conditions of global ecological catastrophe’”.
Väldigt bra, fin, nödvändig bok. Så alltså om det går dåligt i New York så kan det ju inte vara dens fel i alla fal. Gulp. Tack för idag!
