Jag är egentligen inte förvånad över att tiden flyger iväg. Det är svårt att vara det när man idel blir förmanad att ta till vara på den. Men min vistelse här har gått så underligt snabbt och långsamt på samma gång. Så mycket har hunnit hända, jag har hunnit träffa så många personer som är aktiva inom yrkesvärldar jag bara kunnat drömma om. Samtidigt har jag, till exempel, fortfarande inte listat ut hur värmen fungerar i mitt rum (den går av och på hela tiden! Till synes utan element! Det verkar som att en helt enkelt ska leva med att någon okänd värmegud bestämmer när det är tillräckligt kallt ute – och jag vet inte ens vad jag själv tycker, för när värmen väl går på blir det potthett). Och jag har fortfarande svårt att helt greppa att jag är här, att vi gör vår femte termin på programmet. Denna veckan bjöd minst sagt på fantastiskt Liberal Arts-taktiksnack – Alice är här i New York. Som väntat är hon helt enkelt briljant!

Språket återkommer, gång på gång. Språkets makt och språkets möjligheter. Ord betyder, de gör skillnad. ”The pen is mightier than the sword” får en ny och märkligt påtaglig betydelse i tider av kraftig delning på sociala medier. Jag är tacksam över de många stunder för djupdykningar i text som Liberal Arts har gett mig och den mentala muskelträning som det har inneburit. Det var en av anledningarna till att jag valde programmet. Jag ville lära mig att avkoda för att kunna omkoda mig själv, min blick. Kunna få möjligheten att utvecklas. På inrådan av min mentor tog jag ett sådant där test för att hitta ord på sina styrkor och vilken typ av människa en är på jobbet. Här är ett litet utdrag ur min bedömning:

Du tycker att det är roligt att ta den värld som vi alla känner till och snurra på den så att vi kan se den från en ovanlig och märkligt upplysande vinkel.