I. Studiecirkeln
När jag på min praktik fick uppdraget att hålla i studiecirkeln ”IM i Världen” – något jag själv inte visste sådär jättemycket om, blev jag både nervös och pepp. Älskar ju studiecirklar! En chans att få både göra något där jag fick lära mig nya saker – men också där jag fick leda och planera!
Och visst blev det en utmaning – materialet jag hade som underlag var exstensivt och detaljerat planerat, men hade några år på nacken – videoklipp som skulle visas var inte längre tillgängliga och diskussions övningarna tog längre tid än så som det planerats. Därför fick jag hitta på egna lösningar – leta upp egna videoklipp och artiklar och skapa alternativa diskussionsövningar som var mindre uttröttande.
II. LA Erfarenhet
I detta att hålla i studiecirkel var jag glad att ha två erfarenheter från min utbildning med mig; arbetet i läsgrupperna, som lärt mig hur man tar fram någonting tillsammans, och mitt engagemang som mentor, som lärt mig hur man lockar fram argument och styr samtal utan att styra diskussionen. Så här retrospektivt är Mentorskapet något av det bästa jag engagerat mig i under min tid på FLOV. Det här påvisar ytterligare hur utbildningen inte kan reduceras endast till litteraturen och föreläsningarna (det schemalagda), utan är också den miljö och det sammanhang man hamnar i.
III. Formen
Ett problem i studiematerialet var formen. En diskussionövning som skall vara i 60 min, med endast vägledande diskussionsfrågor kan vara sår att upprätthålla, och utmattande. Frågorna var stora och allmänna, och det var därmed svårt för studiecirkelmedlemmarna att veta vad de skulle komma fram till i sina diskussioner. Jag märkte efter en sådan övning att det inte fungerade och fick således försöka ändra övningen till nästa träff.
För att göra det lite lättare försökte jag ge mer form åt övningen; i det här fallet rent fysiskt. Jag gjorde så att jag delade ut post it lappar som deltagarna fick ge rubriker till och på sina post it lappar skriva ned sina ställningstaganden. Detta gjorde att deltagarna i sin diskussion hade med sig att de skulle producera något; om än bara ett uttalande; och gav ett syfte åt diskussionsövningen. Det blev också mer lekfullt och livligt än att bara sitta och prata.
IV. LA och Form
En ständig frustration jag har upplevt på LA är avsaknaden av respekt för form. Nästan alla tentor har varit sådana att vi resonerat i löpande text; dvs. samma sorts tenta. Formen är en viktig del i utbildningen; att veta vad det är vi skriver och varför. Speciellt i ett så brett program som LA, där vi efter utbildningen kan hamna på mycket varierade platser – se bara på oss som skriver på bloggen i år, hur mycket skilda drömmar har inte vi!
Om jag hade fått önska något av LA, så hade det varit tentor och examinationer i mer varierade, styrda former; forskningsöversikter, projektplaner, debattinlägg. Med tydlig fokus inte bara på argumentens hållbarhet, utan om vi producerar det vi skall. Men också att vi arbetar oss fram till saker tillsammans; ge läsgrupperna en större roll även efter första terminen.
V.
Alice skrev ett inlägg och uttryckte mycket av det som många av oss som pluggat känner: LA har varit en administrativ katastrof. Formen har saknats också för programmet som helhet. Bristfällig planering, dålig kommunikation och information, ihophafsade och improviserade lösningar som inte alltid varit bra. I stor del har vår gärning som studenter och framförallt studentrepresentanter varit att skapa ordning i kaoset; har ändlöst och konstant försök att framhäva att den form som saknas skulle ha gett oss trygghet och tilltro till programmet.
Jag har i mitt föregående inlägg här på bloggen argumenterat för vikten av god planering och att veta varför man gör det man gör. Det är synd att ett program som LA, som har så stora ambitioner och som har gett mig så mycket gott, saknar mycket av dessa kvaliteter. Jag, precis som Alice och Johanna, brinner för LA – har älskat undervisningen, litteraturen, den underliggande idén. Det har på många sätt varit det bästa jag gjort i mitt liv – men på grund av denna administrativa katastrof också något av det mest utmattande.
