Det svåraste verkar vara kommunikationen mellan KulturUngdom och kommunerna. Man stöter som vanligt på en hel del oväntade hinder, det kan gälla allt från olämpliga lokaler till kontaktpersoner som inte kan svara på tillbörliga frågor – än mindre lösa problemen. Det innebär att KulturUngdom ibland måste skapa egna lösningar och presentera för kommunen i fråga. Här tenderar rollen att övergå från till kommunikatör. Man möts i en argumentation, och ibland ett “varför-därförande”. Här hjälper det verkligen att förstå hur språk används, det är extremt användbart vad gäller att identifiera meningsskiljaktigheter. Man möter ofta klumpiga formuleringar, men med ett helhetstänkande lägger man större vikt vid vad som menas snarare än vad som sägs. Ibland undrar man om man med samma ord överhuvudtaget syftar till samma sak som sin motpart. Sättet man formulerar sig på är trots allt extremt färgat av den plats man befinner sig på. Att kunna förstå vad som menas, med hjälp av att analysera platsen som den yttrande befinner sig på och att förstå språkets bristfällighet är, enligt mig, nyckeln till ett fruktbart samarbete. Denna syn på hur språket används, som är extremt central i utbildningen LA vilket tydliggörs genom arbetet i läsgrupper och i undervisningen, skapar vad jag vill kalla för en professionell kommunikation – dvs en kommunikation där formulering och förståelsen sätter målet i fokus utan att provocera personliga åsikter och känslor. Summa summarum: Att lägga sina intressen åt sidan och att lämna den värld man skapat för sig själv är lättare sagt än gjort.
KulturUngdom arrangerar en musiktävling vid namn Musik Direkt. Målgruppen är musiker mellan åldrarna 13-20, och deltävlingarna hålls på olika platser i Västra Götaland. Att arrangera detta kräver först en kartläggning av vilka kommuner som kan intressanta att hålla deltävlingarna i. I kartläggningen analyseras kulturverksamheten i kommunen – man undrar t.ex. om det finns en musikskola, ett regelbundet utbud av konst och musik, hur intresset för kultur har sett ut, vilka lokaler som finns, och hur transportmöjligheterna ser ut. Sedan skrider man till verket och kontaktar kommunerna, och på vis börjar arrangemanget av hela tävlingen. Som med de flesta evenemang handlar det till stor del om att locka en så stor publik som möjligt, och med analys av olika förutsättningar i kommunerna går det att skapa sig en hyfsad föreställning om var publiken blir störst.
Det svåraste verkar vara kommunikationen mellan KulturUngdom och kommunerna. Man stöter som vanligt på en hel del oväntade hinder, det kan gälla allt från olämpliga lokaler till kontaktpersoner som inte kan svara på tillbörliga frågor – än mindre lösa problemen. Det innebär att KulturUngdom ibland måste skapa egna lösningar och presentera för kommunen i fråga. Här tenderar rollen att övergå från till kommunikatör. Man möts i en argumentation, och ibland ett “varför-därförande”. Här hjälper det verkligen att förstå hur språk används, det är extremt användbart vad gäller att identifiera meningsskiljaktigheter. Man möter ofta klumpiga formuleringar, men med ett helhetstänkande lägger man större vikt vid vad som menas snarare än vad som sägs. Ibland undrar man om man med samma ord överhuvudtaget syftar till samma sak som sin motpart. Sättet man formulerar sig på är trots allt extremt färgat av den plats man befinner sig på. Att kunna förstå vad som menas, med hjälp av att analysera platsen som den yttrande befinner sig på och att förstå språkets bristfällighet är, enligt mig, nyckeln till ett fruktbart samarbete. Denna syn på hur språket används, som är extremt central i utbildningen LA vilket tydliggörs genom arbetet i läsgrupper och i undervisningen, skapar vad jag vill kalla för en professionell kommunikation – dvs en kommunikation där formulering och förståelsen sätter målet i fokus utan att provocera personliga åsikter och känslor.
Summa summarum: Att lägga sina intressen åt sidan och att lämna den värld man skapat för sig själv är lättare sagt än gjort.
