God afton, I dagens blogg tänkte jag berätta om höstens utställningar som jag varit delaktig i att hänga upp. Det är två utställningar som är väldigt olika; Den ena utställningen är från Hasselbladsstiftelsen som är en gigant i sammanhanget och vars visning består av en samling porträtt från världskända fotografer. Den andra utställningen är från Johanna-Maria Fritz som tog sig upp på museets väggar på egen hand med sin fotoserie ’’Sirkus Island.’’
Det var väldigt glädjande då jag i början av min praktikperiod förstod att nästa stora utställning skulle komma från Hasselbladsstiftelsen, jag insåg direkt att det medförde en koppling till städernas stad, Göteborg.
Hasselbladsstiftelsen delar årligen ut ’’Hasselblad Award’’ som anses vara det mest prestigefyllda priset en fotograf kan erhålla. Priset har delats ut sedan 1980 och tilldelas de främsta pionjärer och inspiratörer inom branschen. Utställningen är en samling av utvalde vinnare och deras porträtt.
Majoriteten av porträtten är av marginaliserande grupper vilket jag anser betydelsefullt i tider då xenofobi figurerar i olika sammanhang. Porträtten har förmågan att humaniserar grupper som folk ofta har besvärliga idéer om. Jag tror att Hasselbladstiftelsen medvetet belönar fotografer som skildrar mångfald, vilket jag också anser förnuftigt. Jag vill påstå att Liberal Arts och universitetet i allmänhet har bidragit till min förståelse för vikten av mångfald och varierande perspektiv i alla sammanhang.
Att hänga upp utställningen var bland det roligaste jag gjort under praktiken, vi på museet gjorde allt själva vilket kändes självständigt och häftigt. Under den här perioden lärde jag även känna min praktikantsyster Bon Bo. Hon reste från Litauen för en månads praktik på fotografiska museet som en del av hennes konstutbildning på universitetet i Vilnius. Tillsammans arbetade vi en hel vecka med att hänga upp de vackra fotografierna, samtidigt som lärde vi känna varandra genom att diskutera humaniora och filosofi. Det är alltid ett mysterium vilka människor man får chansen att träffa, Bon Bon är ett tydligt exempel på hur roligt och intressant det kan vara att lära känna någon som kommer från en annan miljö.
Lördagen den 24 september var det öppning för utställningen, en dag fylld av glädje. Jag stod vid entrén och välkomnade cirka 500 gäster med ett leende och dryck. Dragana Vujanovic Östlind som är chefsintendent på Hasselbladsstiftelsen höll tall för gästerna vilket gav kontext till fotografierna. Hennes make Niclas Östlind som är chefsintendent på Akademin Valand var också närvarande under dagen. Jag hade nöjet att konversera med dem, jag berättade om Liberal Arts och de lyssnade engagerat och visade intresse för utbildningen. Jag tror säkert de hade kunnat tänka sig att göra något i samband med programmet, särskilt Niclas som är verksam på Göteborgs Universitet.
Den andra utställningen var inte lika omfattande. Jag och fotografen Johanna-Maria Fritz hängde upp hennes fotografier i den mindre utställningssalen. Hennes fotoserie heter ’’Sirkus Island’’. Hon följde med en cirkus som reser runt Island och dokumenterade livet bakom cirkusscenen. Hon var helt självständig och hade inte råd med ramar så vi hängde upp hennes printar på spikar med magneter, vilket är lite kontroversiellt i den här branschen. Jag blev inspirerad av henne eftersom hon helt på egen hand tar plats med sin estetiska verksamhet. Hennes premiär var väldigt annorlunda från Hasselblad porträtten. Ett 20 tal gäster som bestod av cirkusen, ett par vänner och hennes mamma som rest från Tyskland. Jag stod för musiker och bekantade mig med en man på styltor.
Dags att runda av, sammanfattningsvis uppskattade jag det praktiska arbetet att hänga upp i kraft av att rörelse och kreativitet kom in i bilden. En annan grundtanke jag försökt förmedla i detta blogginlägg är betydelsen av mångfald i olika sammanhang, vare sig det gäller mänskliga förbindelser eller rationella problem så anser jag att mångfald gynnar helheten. Genom att studera Liberal Arts stimuleras just denna förmåga att använda olika perspektiv till att fördjupa sin förståelse för all kunskap.
Ciao tutti.
Hrafn Kristjansson
