Vanligtvis på tisdagar delar församlingens anställda ett par timmar med varandra i form av en morgonmässa samt frukost. Vi samlas i församlingshemmet där ett speciellt rum har blivit vigt av en biskop och därmed heligförklarats, kallat ”Det eviga ljusets rum”. Morgonmässan är en traditionell mässa med nattvard och passande liturgi, sedan blir det kosläpp ut till frukostbuffén. Alla har varsin vecka att ordna med frukost till sina kollegor, vilket gör att den inte ser exakt likadan ut varje gång. När alla har ätit upp och sitter med sitt kaffe brukar kyrkoherden ställa sig upp och informera gruppen om eventuella nyheter, händelser och kommande uppdrag i pastoratet. Sedan går man i tur och ordning borden runt och alla får möjlighet att säga ett par ord, kanske själva informera om den egna avdelningen. Man avslutar med att önska varandra en fin arbetsvecka och sållar ut sig till de olika arbetsplatserna. Så går det till i princip varje tisdag. Det enda undantaget är vad fjärde tisdag då mötet utvidgas med samtlig personal från Solbacken, som är kyrkans egna förskola, vaktmästeriet samt Duvan, som är fritidsverksamhet. Då är det inte bara en extra fin frukost, utan varje sådant tillfälle är vigt åt en speciell del av verksamheten. Förra veckan var det tema KONFIRMAND.
Under konfirmandresor och helgläger så det naturligtvis massor med roligheter och umgänge men med en tydlig struktur. Även leken är ett pedagogiskt verktyg och uppgifter som konfirmanderna gör, gör de i grupper medan de umgås och pratar. Just en sådan uppgift, som sparkar igång samtal och vädrar ut fördomar, delades ut under fikat. Även de vuxna skulle få provsmaka vad tonåringarna blir serverade under sin tid med PG-teamet. Uppgiften var denna: ”Du jobbar som räddningsledare och får larm om att en buss har råkat ut för en olycka långt ute på en väg i skogen. Det är snöoväder och isande kallt. På bussen finns 25 personer, lyckligtvis är ingen skadad. Du åker ut med din räddningsvessla men du kan bara göra en resa idag innan natten och du kan bara ta med dig 15 personer tillbaka. Du måste alltså lämna 10 personer kvar över natten, ovisst om de överlever eller inte.” På pappret som ligger framför mötesdeltagarna finns 25 personbeskrivningar av olika karaktär. Vissa har utskrivet kön, ålder, civilstatus eller yrke. Andra har inte det. Samtalen som följer i de olika grupperna är djupa, arga, självklara, lugna. Vissa grupper skrattar åt att det finns en porrbutiksägare med som man väljer att lämna kvar i natten, med förklaringen att hen kan hålla de andra varma. Andra tycker att det är fruktansvärt jobbigt att sätta nynazisten i räddningsvesslan tillsammans med den turkiska pizzabagaren, men de är tvungna för ingen av dem skulle ha överlevt i kylan. Vem ska leva, vem ska dö? Det var en helt otrolig dialog att lyssna till. Man skäms lite när måste välja att lämna någon att dö på grund av sina fördomar. Vilken tur att det bara var en övning den här gången. När ungdomarna får den här övningen på läger är beskrivningen ännu tuffare, med ännu värre väder, ännu mindre chans till överlevnad och kanske ännu svårare att välja.
Att låta ett vanligt frukostmöte mynna ut i att möta sina och andras förutfattade meningar om kön, ålder eller ursprung, kanske kan få kaffet att surna i munnen. Och självklart, det blir ju individuellt hur man handskas med sina och andras fördomar. Jag vill påstå att det är just när du står med byxorna nere på frukost och är oförberedd, som en sådan diskussion får mest genomslagskraft. Kollegorna i församlingshemmet fick sedan se en film som en grupp konfirmander spelade in under en Krakowresa med temat ”Från mörker till ljus”. Återigen, tårar. Hos dessa tonåringar finns det så mycket värme och medmänsklighet att man blir helt förstummad. Vi kan definitivt lära oss lika mycket av dem, som vi försöker lära ut. Väl tillbaka på Prästgården, fortsatte arbetet med konf-planeringen och den första kvällen med första öppet hus för konfirmanderna. Spännande, idag igen!
Må gott!
Johanna
