Min praktik utgår från Eik-Nes’ samling, som är en samling som donerades till Trondhjems Kunstforening av Kristen Borgar Dahler Eik-Nes 1991, efter att han hade legat i förhandlingar om donationen sedan ungefär mitten av 1980-talet. Eik-Nes var ursprungligen från Sparbu i Nord-Trøndelag, men under tiden som han pluggade medicin i Oslo blev han erbjuden en stipendievistelse i USA, och bodde där under stora delar av 1950- och 60-talet. I USA jobbade han som forskare inom hormoner, och hade bland annat uppdrag från NASA, något som gav honom möjligheten att resa till Sydamerika och Nepal för att forska. Det var under dessa resor han på olika sätt samlade på sig en del av de ”primitiva” föremål som finns i samlingen. I tillägg skall han ha blivit inspirerad av en av sina handledare till att börja samla på bildkonst. 1973 blev Eik-Nes professor i biofysik vid Norges Tekniske Høgskole här i Trondheim och han var med om att etablera utbildningsprogrammet för biomedicinsk teknik här.
Idéen om att överlämna sin växande samling konst och ”primitiva” föremål skall Eik-Nes enligt en artikel i Adresseavisen ha fått av Trondheimskonstnären Håkon Bleken efter en visning av samlingen på Trondhjems Kunstforening i 1983, efter vilken han kontaktade den dåvarande intendenten Øivind Lorentz Storm Bjerke. Det blev utarbetad ett avtal där Kunstforeningen skulle överta hela Eik-Nes’ samling mot att han skulle få utbetalad ungefär 40.000 kr i året tills han dog eller blev placerad på äldreboende, och att Kunstforeningen skulle ärva hans familjehem och boksamling efter hans död (inte inkluderat de ungefär 3000 böckerna om andra världskriget, som gick till universitetsbiblioteket i Trondheim). Överlämning av samlingen skedde kort tid innan hans död i 1992, och det blev i samband med denna också producerat en ouevrekatalog, som till stor del har varit den man har tagit utgångspunkt i när man tidigare har jobbat med samlingen. Vid hans död såldes också hans familjehem, och pengarna gick till en fond, som skulle användas till främjandet av impressionistisk konst. I dag kan samlingen sägas vara delat i tre delar: konstsamlingen bor hos kunstmuséet, boksamlingen bor hos kunstforeningen, och pengagåvan förvaltas av legatstyret, som också är de som äger samlingarna.
Den mest kompletta listen över samlingen får det till att den består av 91 objekt, medan det i katalogen till exempel endast finns 82 objekt dokumenterade. Objekten fördelar sig ungefär 50/50 bildkonst och andra sorters objekt, då till stor del ”primitiva” föremål. I katalogen är objekten delat upp i kategorierna ”Konst från Sydamerika/Pre-colombiansk konst”, ”Konst från Fjärran Östen”, ”Den Europeiska traditionen – modernism”, ”Äldre europeisk konst”, ”Konstnärer från Trøndelag” och ”Andra föremål”. I Eik-Nes’ testamente och stadgarna för samlingen är det klart att Eik-Nes med samlingen önskade att visa modernismens inspiration och koppling till det man då kallade ”primitiv” konst, och även att delar av samlingen skall visas permanent, men det är öppet för att vad som visas roteras. Dessa stadgar har gett en del utmaningar i förhållande till muséets arbete med samlingen. Kopplingen mellan ”primitiv” konst och modernism var populär inom konsten i den perioden då samlingen blev till och överlämnad till muséet, MoMA satte bland annat upp utställningen ”Primitivism” in 20th Century Art: Affinity of the Tribal and the Modern i 1984-85. Men på 1990-talet gick vi in i postmodernismen och tillsammans med postkoloniala tankar gjorde att detta fokus inte längre var särskilt aktuellt. ”Primitivism” som beteckning på de typerna föremål som var i samlingen blev problematiserat, då det lätt kan ses på som exotism eller en placering av dessa sorters kulturella föremål som lägre stående i en kulturell hierarki.
En annan problematik var att det inte finns dokumenterad särskilt mycket information om föremålen och deras proveniens, i.e. deras historia: vart de ursprungligen kom ifrån, deras ursprungliga funktion, och hur de kom att hamna i denna samling. Det jag vet om föremålen nu är från de listor som jag har funnit, som har olikt antal objekt på listerna, objekten själv, och saker jag fått höra muntligt genom samtal med olika personer som var kopplade till kunstforeningen i den tid då samlingen blev överlämnad eller var i släkt med Eik-Nes. Det att jag inte har hittat mer information om samlingen och att det fortfarande finns en del som inte har blivit nedtecknad kan bero på de omorganiseringarna som kom ungefär på samma tid som Eik-Nes’ samling kom in i samlingen, samt att man administrativt från mitten av 1990-talet och framåt allt mer arbetade digitalt, och vissa saker finns bara på papper, andra saker bara digitalt, och andra igen båda på papper och digitalt.
Det var lite om Eik-Nes, hans samling och de utmaningar jag stött på i förhållande till arbetet med den. Imorgon sjunger vi sista vers, jag skriver lite om hur jag har jobbat, och hur jag ser det i det stora sammanhanget, i förhållande till Liberal Arts, livet, världen, alltet. Tills des, slit det med hälsan!
