Innan jag åkte till Finland träffade jag en kompis vem som undrade hur är min praktikplats relevant till min utbildning och frågade ”men vad har Vänsterunga med klassisk grekiska att göra?”. Ingenting – tack och lov. Men frågan om relevans mellan praktikplats hos en politisk organisation och utbildning som består av massor av olika ämnen, såsom just grekiskan, har jag fått förklara flera gånger. Det känns konstigt, eftersom för mig är det helt klart att liberal arts -utbildning är ytterst relevant och passar utmärkt till jobbet.
En kan börja med att tänka på att jag gör min praktik hos ett politisk ungdomsförbund. Ordet ’politik’ kommer ju från grekiskan ’πολης’ och Aristoteles ansåg att människor är politiska varelser. Ser ni, klassisk grekiska faktiskt är relevant för jobbet! Om jag slutar med försöket att vara roligt kan jag fortfarande komma på flera kunskaper jag har lärt mig under mina två LibArts-år vilka som är nyttiga och viktiga för jobbet.
Innan jag börjar att lista alla relevanta kunskaper vill jag fundera lite på hur hamnar jag varje gång jag träffar någon ny person eller har fika med släktingar i situationen där jag måste förklara och ibland nästan försvara min utbildning. Först och främst vet ingen vad liberal arts menar och innebär. Oftast frågar folk om jag är konstnär Nej, vi studerar allt möjligt – men inte konst. Lättaste sätt att försöka förklara utbildningen är att bara att ha en lista om de femtioelva olika ämnen jag har studerat, men det faktiskt orsakar bara flera problem. Om mina kompisar hör bara hur jag klagar om grekiskan och Platon, och ibland lite om latin också, är det kanske inte så konstigt att de inte riktigt förstår vad jag studerar och – detta verkar vara det viktigaste för min släkt – vad blir jag egentligen.
Så istället att säga ”jag har studerat grekiska och latin och lite arabiska också, och litteraturhistoria och filosofi och naturvetenskap och…” borde jag börja säga att jag lär mig till exempel – och det är är också listan över vissa relevanta kunskaper för min praktik:
- hur hittar man inte bara skillnader men också likheter mellan saker (kan vara olika översättningar av samma text eller sju olika Medea-pjäser – eller människor, situationer, idéer…),
- hur hittar man olika och kanske helt nya synvinklar andra deltagare kanske inte ens har tänkt på (har man sju studenter så får man sju olika b-uppsatser om Staten),
- hur är det att faktiskt diskutera och ha dialog och inte bara prata utan att lyssna (jag lärde mig mycket mer om dialog än om litteraturhistorien unde våra seminarier med Dag),
- hur analyserar man kritiskt vad ligger bakom ord och beteende,
- hur är det att erkänna att man inte vet någonting eller hade det fel eller måste lära någonting helt nytt (jag tycker det är ytterst skrämmande att säga att jag bara förstår inte, och med arabiskan måste jag göra det),
- hur ska man både försöka se helheten men också kunna hitta små detaljer, om det finns kausalitet mellan två saker, vad kunde vara orsaken till någonting…
Dock skulle det fortfarande vara lättare att bara byta utbildning och säga att jag blir ingengör.
