När man studerat de senaste två åren har man vant sig vid att arbeta på ett visst sätt, man vet mer eller mindre exakt vad det är man förväntas lära sig och examineras sedan på den kunskapen. Man jobbar alltid resultatinriktat, och får dessutom svart på vitt nedskrivet vilket det slutliga resultatet blir. Även om Liberal Arts är ganska unikt i sin variation av examineringsmetoder (seminarier och muntliga och skriftliga presentationer i olika former har gjort mig ganska varm i kläderna kring det mesta) så blev omställningen till att börja praktisera på Evelyn Göteborg en utmaning för mig. Hur ska man förhålla sig till musik och kreativitet inom arbetslivet som inte inkräktar på det individuella skapandet?

Evelyn Göteborg är en del av Kulturens bildningsverksamhet, ett studieförbund lokaliserat i flera städer i Sverige som finns till för att främja artisteriet och bistå musiker (till största delen icke- eller mindre etablerade) med hjälp på olika sätt. Detta sker bland annat genom workshops, evenemang och konserter, men också genom att de bistår med en gratis och fullt utrustad inspelningsstudio och replokal i Brewhouse för de musiker som är medlemmar. Den största andelen av arbetet för Patrik, min praktikvärd och utvecklingsledare i Göteborg, är dock att hålla en nära kommunikation med medlemmarna, vara tillgänglig för allmänna råd eller studiorelaterade problem, samt delta i artisternas utveckling och målsättningar. Jag har själv varit medlem i Evelyn och använt mig av deras studio i snart tio år, så att göra min praktik hos Patrik känns lite som att arbeta på hemmaplan fast plötsligt stå på andra sidan.

I början av min praktikperiod gjorde jag ett utskick till övriga medlemmar, med ett erbjudande om extra råd och hjälp under en period, med fokus på att analysera deras nuvarande situation och titta på utvecklingsmöjligheter inom till exempel profilering och marknadsföring. På detta sätt kunde jag använda mig av både de kommunikativa och analytiska förmågorna jag fått med mig från Liberal Arts. Dessa utskick resulterade i att jag numera jobbar nära med två stycken artister, där jag fungerar lite som ett bollplank, en idéspruta eller allmän rådgivare. Min roll i det hela har varit svår för mig att greppa; ska jag ta rollen som manager nu eller hur fungerar det? Och vad har jag egentligen för kunskaper som gör att jag kan hjälpa till?

Musikbranschen är en miljö med snabba skiften som sällan resulterar i det man vill, hur välplanerad och organiserad man än är. Musik kan var ett yrke precis som alla andra, men ofta känns det som att branschen spelar efter sina egna regler. Fördröjningar, förvridningar eller ändrade planer är vardagsmat, och det är dessutom oftast en väldigt känslomässig bindning till skapandet vilket gör det ännu mer problematiskt. Jag vet detta för att jag varit och är på den sidan själv, jag har jobbat med människor som i stort sett har gjort för mig det jag nu ska göra för någon annan. Jag kan därför förstå vikten av att ha ett utomstående perspektiv på det man som musiker gör, men det gör det även extra svårt för mig att säga till någon vilken väg denna person bör ta då jag vet hur känsligt och inkräktande det kan vara. Många gånger blir det också oftast bäst att lita på sin egen magkänsla när det kommer till det kreativa skapandet. Om det är någonting vi lär oss i Liberal Arts så är det väl att tänka på ett strukturerat, analytiskt och problemlösande sätt, och att kombinera detta med någonting som jag anser även till stor del bör ske organiskt och känsloorienterat är vad jag försöker balansera just nu.

//Linnea