Tiden går snabbt och ungefär hälften av praktikperioden är i stort sett över. Tanken med den här bloggen är ju inte bara att ge inblick i hur olika praktikplatser och situationer kan se ut, utan att det även ska vara en plats för reflektion över det man gör ur ett Liberal Arts-perspektiv. Om jag skrivit det här om två månader hade det med största sannolikhet varit enklare för mig att se på vilka sätt jag förvandlat mina teoretiska kunskaper till praktiska färdigheter, ibland är det är svårt att få klarhet i någonting man är mitt inne i. Detta har inte minst märkts av under de första terminerna på utbildningen, där ett virrvarr av kurser sakta men säkert efter ett tag började få ett enhetligt sammanhang.
Min praktikplats är kanske ingen som är klassiskt lämpad för Liberal Arts, eller så är den det. Den variation av ställen alla elever varit eller är på visar om någonting på att de förmågor och kunskaper vi får med oss via utbildningen går att applicera på och är användbara inom det mesta. Det trycks ofta på våra analytiska färdigheter, kritiska förhållningssätt och problemlösande perspektiv, men för mig är det främst de kommunikativa kompetenserna som utmärker sig allra mest. Det är en tillgång vi får både genom det vi läser, eller rättare sagt det breda utbudet av ämnen, samt på vilket sätt vi läser. Kanske är detta mer utifrån min personliga resa och min jämförelse av den plats jag befann mig på då jag påbörjade programmet och där jag är nu, men att man kastats in i främmande ämnen och inte alltid helt bekväma examinationsmetoder har gjort att jag numera känner mig hemma i de flesta situationer. Eller jag har i alla fall tron på att jag kan hantera de situationer som uppstår, att man fått det där helhetsperspektivet som blir resultatet av att ha provat på en mängd olika saker. Det känns definitivt värdefullt att ha varit tvungen att reflektera över och ha åsikter om saker man inte alltid varit familjär med. Och detta säger jag såklart väl medveten om att det fortfarande finns mycket att lära.
Det ska bli intressant att se vad de andra har tagit med sig från sina praktikplatser när terminen är slut, om vi alla gjort ungefär samma resa eller om vi fått användning för totalt olika färdigheter och resurser. Det verkar som att de flesta lyckats kombinera praktikperioden med individuella intressen som nödvändigtvis inte alls behöver ha med det man kanske tror att Liberal Arts handlar om. Tror och hoppas på att detta inte bara visar på att man som humanist har många alternativ att välja mellan i sitt framtida yrkesliv utan även att Liberal Arts som utbildning ger en frihet för individen att göra den till det man vill att den ska vara.
//Linnea
