Varifrån kommer du?

Lilla A står villrådig och stampar för att hålla värmen i regnet på tågstationen i Nätverkstan-land när hon hör frågan.

Jag vet inte?

Liberal Arts-land kanske? Det är dit tåget du väntar på ska i alla fall.

Mmm…

Hon tänker efter en stund. Orkar jag verkligen? Men tåget är sent och hon har ändå inget bättre för sig.

Jaha, och hur ser LA-land ut då?

Personen som frågar är lite framfusig, sådär som Lilla A lärt sig att de är här i NV-land, men tonen är mjuk och undrande. Genuint nyfiken.

Hur ser LA-land egentligen ut? Lilla A funderar och funderar.

Det är mjukt. Att det är mjukt är en början. Fluffigt. Det är böljande gröna kullar och livliga forsar. Det naggas gärna i kanten av grannen Maktens land, som gärna skulle bygga en teknikpark eller parkeringsplats eller något på de där böljande kullarna. En ständig oro för invånarna i LA-land. Men än så länge har M-land inte kommit åt LA-lands kärna, och det är en stor seger och ett stort hopp för landets medborgare. I mitten av landet finns nämligen en vulkan, som är både farlig och välgörande. Den är svår att bygga parkeringsplats av.

Men det är ju precis så det är här!

Jaså?

Lilla A tittar upp och ser att den som frågar – som hon ännu inte tittat efter – knappt syns i mörkret.

Ja, exakt så gör de här med. Kommer med sina linjaler och måttstockar, grävskopor och bulldozers. Tror att de bara kan traska in. Men icke! Vi har förvisso inga regelrätta vapen, det är sant, men det här mjuka – det har vi också. Och det är svårt att ta med våld. Faktiskt. Och så är vi allierade med KUL.

KUL?

Ja, alltså Kulturutövar-land.

Aha.

Lilla A vet vilket land det är. Förkortningen var dock ny. Egentligen ligger det inte så långt från LA-land, men nuförtiden reser folk inte så mycket mellan dem. Det var mer trafik förr. Lilla A har själv varit där någon gång då och då, men mest har hon läst om det.

NV-land är fortfarande nytt för Lilla A. Hon försöker greppa vad det är för ett land och det är svårt. Det är hon förvisso van vid, för detsamma gäller LA-land. Ingen har någonsin lyckats mäta det, för det är omöjligt med konventionella mätmetoder. Maktens land har försökt. De försöker och försöker men de lyckas inte. LA-land är som en sån där partikel: antingen kan du veta det ena eller det andra vid samma tidpunkt. Aldrig båda. Antingen vet du dess storlek, eller så vet du hur det ser ut.

Men exakt så är det ju med NV-land också!

Hennes samtalspartner studsar upp och ner och klappar händerna.

Det är som om vi kommer från samma land!

Men det gör de ju inte. LA-land och NV-land har mycket gemensamt: de är mjuka och fluffiga, svåra att mäta, en nagel i ögat på Maktens land och har båda en svårbegriplig och invecklad infrastruktur. Men LA-land är gammalt. NV-land är nytt. I LA-land finns gubbar av sten, statyer som dyrkas. Den vita marmorn präglar landets arkitektur. Även om formerna är mycket varierande är färgen nästan alltid densamma. I NV-land däremot är de dominerande färgerna lila och orange, och det finns inslag av många andra men inte alla. Man målar mycket i NV-land, lägger mycket resurser på det. Bevara och skapa nytt. I LA-land har färgen flagnat och den vita marmorn är det mesta som syns. Stadigt och stabilt men inte alltid superkul. För flera sekel sen såg det radikalt annorlunda ut.

LA-land och NV-land har mycket gemensamt, men de är två helt olika världar. Med väldigt olika liv. Men förbindelserna dem emellan funkar nästan fläckfritt. När tåget nu, något försenat, rullar in på stationen vänder sig Lilla A precis när hon går på för att säga adjö till sin samtalspartner, men hon ser henom inte. Kanske har hen redan gått på tåget. Kanske har hen gått en annan väg.