Jag träffar Ida i ett gammalt och pittoreskt område nära Älvsborgsbron. Vi har massor att göra, vi ska ha en privat konsultation och sedan ska vi gå igenom ett utkast för min rapport. Därutöver ska vi också hinna planera den närmaste framtiden, samt skapa enkäter för de som tidigare har haft privata konsultationer.
Jag har svårt att koncentrera mig eftersom Idas boksamling får mina händer att vilja sträckas ut och ta med sig min kropp till andra sidan rummet. Jag suktar efter dem, men för tillfället får jag tygla mig.
En filosofisk konsultation bygger på att man har förberett en filosofisk fråga, som påverkar hur man lever sitt liv, någonting av stor vikt, något som du behöver en vägledare för. Det som väntar är ett mycket intensivt samtal, som kräver en stor kognitiv insats, där du tvingas gå djupt, verkligen rannsaka dig själv. Osäkerheter ska komma ut i ljuset och det som har glömts bort i mörkret ska grävas fram. Ida guidar dig och syftet är att skapa en klarare bild som svarar på din filosofiska fråga, som till exempel vad vill du göra med ditt liv? Efteråt är jag är helt omtumlad men tacksam.
Två laptoppar, text-utdrag och oreda. Ida går igenom mitt utkast, det är mycket text, mycket som behöver ändras på. Jag sliter med att få ner alla anteckningar. Här handlar det om att ta in mycket information, att vara oförmögen i stunden att förstå vad och hur jag ska göra allt (hur jag ska arbeta med rapporten så att den får den struktur som Ida vill ha). Genom studerandet av exempelvis klassiska språk så kunde jag i stunden finna att jag inte alls förstod. Jag hade liknande problem i matematiken, samt ibland när jag skulle följa logiken i Aristoteles’ De somnia. Men då handlar det ofta om att jag behöver anteckna, anteckna mycket, klumpa samman all möjlig information som kan vara hjälpsam, för att senare hemma sitta och bena ut all information. Skapa samband, ta ut regler, finna logiken och strukturen. Jag vet att det inte är lätt, jag vet att det tar tid, men jag vet också att om jag bara lägger ner jobbet så kan jag allt som oftast lyckas med uppgiften som ligger framför mig. Tack vare Liberal arts så räds jag inte dessa situationerna.
När kvällen nalkas är det vidare till Frölundas bibliotek där Ida håller i ett språkcafé. Ämnet för dagen är eutanasi. Jag sitter och antecknar mycket, jag behöver information om dessa aktiviteterna, för att kunna skriva en så bra rapport som möjligt. Genom att anteckna ser jag till att fånga aktivitetens olika dimensioner. Jag fångar information men framförallt så fångar jag människorna som ger mig den. Ida fungerar som moderator, men styr även samtalet, hon ser
till att det håller sig inom de filosofiska ramarna. Hon ställer följdfrågor för att få deltagarna att utmana sina egna idéer, för förutom att väcka fler frågor så är detta målet med samtalet. Det är berikande att lyssna på människor, att följa hur Ida ser till att samtalet fungerar väl och stimulerar. Jag skulle dock vilja hävda att respektera andra människor mer och att bli mer ödmjuk, är det som är viktigast för mig. Det är inte alltid så lätt, man kan bli provocerad och tycka olika men det leder bara till att man jobbar mer med sin ödmjukhet. Liberal arts som består av interdisciplinära studier har också dygden att skapa mer ödmjukhet.
