Att ta debatten dit den behövs
En fundamental del av demokratiskt folkstyre är att alla medborgare måste engagera sig i demokratin, annars är den inte representativ av folkets vilja och därmed odemokratisk. Ett demokratiskt samhälle är det samhälle där alla medborgare är med och påverkar beslut rörande sitt närområde såväl som frågor på rikstäckande nivå, grovt förenklat. Utopiskt och logistiskt onåbart, skulle jag säga. Alla vill inte engagera sig i alla frågor, en del är nöjda med att bara ”odla sin trädgård”. Det är okej egentligen. Urholkar det definitionen av demokrati? Ja, en smula. Men jag tycker också att folk bör vara fria att välja vad de vill engagera sig i, och välja att stå utanför om de så önskar.
Men, vad gör vi med de som dras med i utanförskapet av bara farten? De som växer upp utan verktygen att ens delta i demokratin till att börja med? Som aldrig får språket, filosofin, eller meningsfullheten som låter andra delta och känna samhörighet med samhället? Det är den här frågan föreningen Skepsis verksamhet ”Think!” strävar efter att bearbeta. Skepsis som stort jobbar för att förbättra demokratiarbetet och engagemanget i samhället genom utbildningar, undervisningsmaterial och rådgivning, bland annat. Eller det är i alla fall målbilden. Just nu befinner vi oss i startgroparna, och söker lokaler och stöd för att kunna dra igång fler projekt utöver ”Think!”.
”Think!” riktar sig till ungdomar i utanförskapsområden, men kan vara nyttigt för vem som helst egentligen. Målet med utbildningen är att väcka tankar och tillhandahålla de verktyg som behövs för att hålla diskussioner samt främja kritiskt tänkande. Vi ger ungdomarna möjlighet att diskutera frågor om fördomar, identitet, samhälle och kultur i en miljö som främjar ett respektfullt och öppet samtal. Det handlar inte om att lära dem vilket svar som är rätt eller fel, utan snarare att låta dem komma fram till varför de tycker som de gör och reflektera över om det är en hållbar åsikt eller inte. Genom att kunna definiera skillnaden mellan ett argument och en åsikt, granska retoriska grepp och lära sig genomskåda argument som kanske egentligen inte är hållbara men som låter bra får ungdomarna bättre förutsättningar att engagera sig i samhället och större möjlighet att påverka sin omgivning. I slutändan vill vi att de som kanske annars inte hade valt att delta i samhällsdebatten får ett bättre självförtroende att göra just detta.
Men målet med Skepsis är inte bara att driva ”Think!”. I framtiden hoppas vi kunna erbjuda fler kurser och tjänster, som till exempel skolsamarbeten, kursmaterial och kurser för vuxna. Det är någonstans i det här stadiet jag kommer in. Tekniskt sett är jag en praktikant, men jag får samma möjligheter att påverka som alla andra i föreningen, vilket känns väldigt ärofyllt. Eftersom jag inte är på plats i samma stad eller tidszon som de andra så får jag bidra på de sätt jag kan, och det är framför allt via text. Hittills har det funkat väldigt bra och jag trivs i min roll, även om det är svårt att jobba på tider jag sätter själv. En stor del av det jag gör just nu är att hjälpa till med ansökningar till olika fonder och förvaltningar så vi kan få de medel som behövs för att börja jobba med föreningen på heltid, en uppgift som visat sig vara förvånansvärt klurig. Här kommer den akademiska utbildningen till nytta, inte helt olikt vad Siri beskrev i sin bloggserie, rörande hur mycket hjälp man har som akademiker när det kommer till att tolka ”byråkratisvenska”.
Utöver det så får jag ta tillvara på de kunskaper jag har från min första praktikplats och jobba lite med att etablera vår onlineprofil. Utan nätnärvaro är ens existens snudd på tveksam i dagens samhälle. Kan man vara en seriös förening om man inte driver en facebooksida och twitterkonto? Ja, det kan man, men det blir väldigt mycket lättare om man ansluter sig till systemet majoriteten använder sig av. Framförallt blir det mycket lättare att visa för andra att man finns! Allt som allt så är jag väldigt glad över att ha fått chansen att jobba med Skepsis. Det känns viktigare nu än någonsin att den här typen av kunskap sprids i samhället, och jag är stolt över att få vara med i det arbetet. Och med detta så får jag avrunda mitt tredje och sista inlägg här på bloggen. Hoppas läsningen har varit underhållande, jag har haft mycket nöje av att sitta och reflektera över innehållet i alla fall. Glad november, håll er varma i rusket!
David Johanson, November 2019
