”Så, vad är det du studerar egentligen?”

”Jo, det är ett program som heter Liberal Arts.”

”Jaha, någon sorts konstprogram alltså?”

”Nej, det är humaniora faktiskt.”

”Eh, jaha?”

”Ja alltså, gamla språk och gamla filosofer, men också nya filosofer, och litteratur, och modern naturvetenskap! Fast, utan matten och allt det där. Naturvetenskap för humanister. Latin, klassisk grekiska, lite arabiska… man ställer liksom frågan ’Hur är världen beskaffad, och vad är människans plats i den?’ och går igenom de svar som vi i västvärlden har givit på den, från sedan så tidigt som det finns källor till nu. Från presokraterna till strängteori. ”

”Jaså, jaha det låter ju spännande… men vad blir du när du är klar då?”

Det är inte helt enkelt att förklara vad jag studerar i en kultur där utbildningar antas vara strikt instrumentella. ”Jag läster till sjuksköterska, så att jag sedan kan jobba som sjuksköterska.” ”Jag läster spanska så att jag sedan kan jobba med turister i Spanien”, ”Jag pluggar på lärarprogrammet så att jag sedan kan jobba som lärare.”. Det är inget fel i sig med att plugga instrumentell på det viset såklart, men det är inte det enda sättet att studera.

Så länge man befinner sig i bubblan, går på föreläsningar var och varannan dag, diskuterar med andra studenter som bråkar med samma obändiga grammatik eller försöker förstå ljushastighetens förhållande till tid i universum, ja då är det lätt att glömma bort hur märkligt studier för studiers skull ter sig för de flesta i vår samtid. Det är svårt att förklara vad det är man lägger sin kraft på, varför det är värdefullt. Kunskap, insikter, förståelse, förundran, vidgade vyer… Sokrates talade om akten att bedriva filosofi som något sensuellt, kroppsligt, levande. Han var en barnmorska som hjälpte studentens tankar och idéer att bli födda. Filosofi, kunskapsälskande, kan en människa aldrig lära sig från döda böcker; ord på pränt kan inte förklara sig om ifrågasatta, kan inte försvara sina ståndpunkter, kan inte anpassa ett argument så att åhöraren garanterat når insikt. Det är mer än lite ironiskt att vi endast känner till dessa hans tankar om filosofi och kunskapens väsen eftersom Platon, hans lärjunge, skrev ned dem.

Det ligger något i det Sokrates beskriver genom Platons penna. Upplevelsen av att lyssna till någon som är kunnig i ett ämne berätta för dig om saker och samband som du innan inte kände till, kanske aldrig hade kommit dig för med att tänka på innan… att känna hur ditt sinne uppfylls av nya tankar och din hjärna går på högvarv, neuroner formar nya kopplingar och din inre värld är berikad med detta nya… det är något det är något djupt kroppsligt, levande, uppslukande över det. Trots all teknologi som uppfunnits sedan Sokrates tid, alla innovationer som radikalt omdanat i princip alla aspekter av människors verksamhet på jorden så har vi ännu inte hittat på något effektivare sätt att förmedla kunskap än att samla intresserade och kunnig i samma grupp och låta den kunnige berätta om sin kunskap för de intresserade. Böcker, videoinspelningar, ljudinspelningar, allt detta hjälper naturligtvis till, men om en bok med lätthet hade kunnat ersätta en lärare så skulle vi ha gjort oss av med läroverk för länge sedan.

Allt det där känns det ju väldigt pretentiöst att häva ur sig inför någon som bara undrar vad man pluggar till. Så jag brukar skämta och säga att jag blir bildad och arbetslös, det lockar oftast fram ett skratt. Sedan kan konversationen återgå till vad den rörde sig om innan frågan ställdes. På Studiefrämjandet innebär det oftast planer inför närmast kommande evenemang.

Under min praktik har detta ofta varit evenemanget ”Familjelördag”, som gick av stapeln för en vecka sedan (i skrivande stund). Kommunen bjuder in olika aktörer att hålla gratis programpunkter under ett par timmar en lördagsförmiddag riktad mot barn och deras föräldrar. I år var temat miljö och hållbarhet, och Studiefrämjandet var med och höll i en programpunkt tillsammans med två strateger från kommunen. En ung miljöstrateg hade idén att låta barn måla sina tankar om agenda 2030, globala målen, för att sedan göra en konstutställning med bilderna. Jag föreslog namnet ”Måla Målen” och erbjöd mig att bygga en brevlåda som barnen kunde ”posta” sina bilder i när de var klara för att symboliskt lämna över dem till kommunen. Sagt och gjort, så här blev lådan:  

Programpunkten blev en succé, barn satt och ritade under hela evenemangets gång, och kommunen fick många alster sig till skänks. Jag vet inte hur mina Latinska kasus hjälper mig med att bygga en moj, eller hur mina tankar om den litterära figurens Medea utveckling över århundradena påverkar min förmåga att dokumentera barns tankar om träd och skräp. Det jag kan säga är att allt detta är en del av mig nu.

Mina studier hittills har gjort mig bättre på att tänka. Bättre på att resonera, att bena ut argument ut vaga yttranden och pröva dem mot varandra. De har givit mig en uppskattning av skönheten i grammatik och mänskliga språk som jag aldrig trodde att jag skulle känna. Givit mig triviala fakta om ursprungen till olika ord som jag kan underhålla folk med vid middagsbordet. De har givit mig en fördjupad förundran över existensen.

Så, vad tjänar det till, detta lärande? Vad kan jag få för jobb? Vad ska jag bli när jag blir stor?

Fråga mig om tio år så kanske jag kan berätta för dig då hur min framtid blev. Vad det än blir så kommer tiden jag spenderat på Liberal Arts programmet att vara med mig.

”Jaså, jaha det låter ju spännande… men vad blir du när du är klar då?”

”Bildad.”

Siri Arvidsson 2019