I mitt förra inlägg introducerade jag den kommande utställningen
om Göteborgs moderna tid (1900 – 2021) som jag bland annat fått vara med och
jobba på. Jag avslutade med att nämna att förutom att lyssna på allmänheten
måste även Göteborgs stadsmuseum ta ställning till olika skeenden som inte får
gå förlorade från en utställning. Som till exempel världskrigen, kravallerna,
Backabranden och så vidare.
Ett sätt vi har arbetat med en sammanställning av dessa 120 år har varit genom en
fil där allt möjligt har lagts in i en kronologisk ordning. Här är alltså
viktiga händelser med men också sådant som att det år 1979 infördes ett
rullskridskoförbud i Nordstan och att Albert Einstein föreläste på Liseberg år
1923. Under ett av de senaste mötena med innehållsgruppen började vi ringa in
det som absolut inte får missas i utställningen. Filen i utskrift blev flera
meter lång och jag insåg nog först då hur stort projektet egentligen är och
vilket tungt ansvar museet får bära. Speciellt då det handlar om en tid som
alla idag, åtminstone i någon mån minns och har varit del av. Arbetet skall
genomföras under en begränsad tid och utställningen har en begränsad yta. Varje
föremål, varje händelse, varje berättelse måste därför väljas noga.
Utställningen kommer (som planerna ser ut nu) gestaltas genom ett stort kollage snarare än kronologisk ordning. Jag har även fått jobba med övergripande teman, försöka knyta ihop delar och organisera dem på ett hanterbart sätt. Här har det hjälpt att tidigare ha arbetat på liknande sätt. Under min tid på Liberal Arts har jag ofta själv blivit överraskad över hur mycket i historien som hänger ihop och påverkar något vidare. Att kunna ta steget tillbaka och se det stora hela. Vi har blivit drillade i att bolla olika kunskaper samtidigt. I våras läste vi grekiska samtidigt som vi skrev B-uppsatser. Terminen innan hade vi biologi samtidigt som filosofi. Så att hantera 120 år med olika händelser har varit tufft men genomförbart. Jag har även fått skriva essäer om diverse ämnen kopplade till utställningen. Där handlar det återigen om mycket av det vi gör under Liberal Arts, att samla, hantera och bearbeta information. För att sedan med den bearbetade informationen producera en egen reducerad och sammanfattande text.
Jag har haft svårt att sätta fingret på exakt vilka kunskaper och kompetenser jag kunnat använda på museet som kommer explicit från Liberal Arts. Eftersom vi inte har någon spetskompetens utan snarare har någon form av abstrakta kompetenser i diverse områden så kan jag känna att studierna snarare på många sätt har hjälpt mig extrapolera vissa kompetenser jag redan hade. Under många år drev jag en idrottsförening där jag satt som styrelseordförande och var tränare. Mitt ansvar där var större än ansvaret jag bär i mina egna studier. Min förmåga att organisera, sätta upp visioner och driva uppdrag i mål känner jag kommer mycket från mina erfarenheter från idrotten och mycket av det har jag haft nytta av här. Liberal Arts har också testat mig på samma sätt. Programmet har krävt att jag organiserar mina studier, planerar och sätter mål för kurser och uppsatser och att jag slutför dem i tid. Utan mina tidigare erfarenheter hade jag haft mycket svårare för kraven som sätts på oss som studenter och jag tror också att programmet stärkt just de kompetenserna. Nu nämnde jag något som är tämligen allmängiltigt för alla studenter och visserligen finns det mycket som bara Liberal Arts kunnat ge. Men jag känner också ett stärkt självförtroende och lättnad nu över att jag har mer att erbjuda än ”bara” mina erfarenheter från studier.
2019.12.10
