Hej, jag heter Jonathan Kull. Ett av mina största intressen här i livet är historier. Historier som skrivs på papper, historier som vi ser på våra datorskärmar eller tv-apparater, historier som berättas genom musik. De där historierna som en ur den äldre generationen berättar för dig när du känner att du egentligen har något bättre för dig. Eller de historier som berättas på en teaterscen. Ja, alla möjliga sätt som vi får saker förtäljda för oss. Jag hade detta i bakhuvudet när vi skulle söka praktikplatser och det kanske inte är så konstigt att jag valde just en praktikplats som sysslar med historieberättande. Jag gör min praktik hos en fristående teatergrupp som heter teater Hybrid. Hybrid är en relativt nystartad och ganska liten teatergrupp. Med mig inräknat så är vi hela fem stycken. Jag började hos de när de var i slutfaserna på det projektet som de då höll på med. Till en början så gick jag mestadels bredvid. Följde med på repetitioner, lärde mig hur de jobbade med allting som försiggår bakom scen och dylikt. Finslipning av detaljer med en regissör och tre skådespelar var väldigt häftigt att få vara med om.

Nu så har vi precis kommit igång med deras nya projekt och till en början så jobbar jag närmast med regissören. Detta har gett mig mycket mer eget ansvar och det är nu som jag känner att jag inte vet var mina kunskaper från liberal arts befinner sig någonstans. Jag kände mig väldigt säker till en början att jag skulle kunna få mycket hjälp av det jag har lärt mig och kanske till och med bidra något till Hybrid som de inte har tänkt på. Men nu så har all den visdom som jag har fått insupa efter åren på liberal arts sprungit tillbaka till säkerheten på skolan. Detta är troligtvis inte sant. Jag har endast varit hos Hybrid i en månad och de flesta av oss vet ju hur ordentligt borttappad en kan känna sig på en ny arbetsplats. Det är verkligen inte så att det är något som går dåligt. Mer tvärtom. Allt går över förväntan. Men som sagt så har jag svårt att bli påmind om vad liberal arts har lärt mig nu när jag ändå är ute i arbetslivet. Det skulle vara skönt att få tillbaka min kunskap. Eller i alla fall lita på att jag faktiskt besitter kunskap. Men det kommer lösa sig. Det gör ju ofta det. Så nog om detta nu. I mitt nästa inlägg så ska jag berätta lite mer om vad jag faktiskt gör. Konkret. Kan bli spännande.