Kalejdo.

När det väl var dags att välja själva praktikplatsen var det besvärligt för mig att veta vart jag ville vara. Jag har redan tio års yrkeserfarenhet från diverse arbetsplatser så jag kände inte att det var en möjlighet som saknades mig. Att sitta bakom en översättare och fråga varför hen valt ett visst ord över ett annat var inte heller en möjlighet, men av andra givna skäl. Om jag skulle ha en fysisk arbetsplats så ville jag att den skulle vara gynnsam för mig inför framtiden och inte bara något jag använde för att sitta av tiden under praktiken. Utmaning och lärdom var något eftersträvansvärt.

Jag sökte praktikplats på olika förlag och ett på kulturavdelningen hos regionen men fick inget svar av dem. När jag pratade med mina kursare hade de bestämt dig för att skapa en redaktion, och de kallade projektet Kalejdo. Jag kände direkt att det var en bra idé! Detta skulle bli en plats för oss där vi fick lov att vara kreativa och skriva texter som inte bara var rent akademiska som de vi skrivit under tiden på Liberal Arts. Vi skulle få lov att tänka och tycka själva i vår egenskapade redaktion där slutmålet var en publikation, ett magasin. Det var även andra saker som lockade utöver själva skrivandet:

Att lära sig om juridiska associationsformer

En av kursarna är jurist och hon hade en genomgång för oss om hur det fungerar med juridiska associationer, vad det är och innebär samt vilket val av juridisk association som är mest passande baserat på ändamålet. Hon förklarade även för oss hur det går till när man ska starta en ideell förening, vilket var den associationsform vi landade i, och hur man får ett organisationsnummer.

Att söka medel och stipendier

För att kunna trycka publikationen krävs medel. Vi fick lära oss och fundera över hur vi skulle kunna budgetera detta samt varifrån vi skulle söka stipendier. Vi skrev ansökningar och letade efter stipendier vars kriterier skulle passa oss och vår publikation. Vi insåg snabbt att vi inte skulle hinna få publikationen tryckt innan praktikperioden var slut men vi har ändå kvar det som mål.

Att hålla deadlines

Vi skrev projektplan med deadlines och har haft möten varje vecka där vi går igenom dagordningen samt diskuterar de texter vi har producerat. Vi har tillsammans med vår handledare haft, och kommer ha, flera seminarier där vi diskuterar hur det gått, vad vi producerat hittills samt om dessa texter faktiskt kommer att platsa i publikationen. Vi har även fått tips men även tipsat varandra om intressanta texter att läsa som vidrör vårt ämne.

Att driva projekt

Det är både svårt och givande att arbeta i en redaktion. Vi lär oss att förhålla oss till andra men även att arbeta individuellt med de andra som bollplank. Vi korrläser varandras texter och bidrar med inputs för att texterna ska ta sig framåt. Det svåra är faktiskt att ingen är ”chef” så det ligger på var och ens ansvar att själva producera texter. Ju mer tiden går desto mer har vi lärt oss vad som fungerar för oss som redaktion men även för en själv och sin arbetsprocess. Just arbetsprocessen är något vi jobbat mycket på. Vi har alla tyckt att det varit svårt att släppa en text till någon annans beskådning trots att den inte är färdigskriven. Men detta har vi övat mycket på och nu kan nog alla enas om att det bara är givande att få synpunkter under arbetsprocessens gång.

Att ha någonstans att arbeta

Det här var det mest utmanande för oss i början. Att ha en plats för redaktionen. Vi kämpade mycket med detta och i början bokade vi rum på Göteborgs Universitet och även på tillhörande bibliotek men det var krångligt och inget som skulle hålla i längden. Vi försökte få hjälp av universitetet och programmet men fick inget gehör. Vi försökte då utanför skolan med hjälp av kontakter få en lokal där vi permanent skulle kunna ha vår redaktion. Ett tag kunde vi vara på en kursares pojkväns pappas företag, men det fungerade inte långsiktigt. Efter många om och men hittade vi en lokal vi kunde hyra för pengar ur egen ficka i ett kontorskomplex där en av kursarna hade lokal sedan tidigare. Ångpannan kallar vi lokalen då den ligger på Ångpannegatan. Det har varit väldigt viktigt för oss att ha en bas där vi kan ha våra saker och där vi kan sitta ihop och arbeta. Det är synd att det tog så lång tid att få till, men det har också varit en lärdom.

Jag är glad att detta projekt bildades för jag lär mig mycket om att arbeta självständigt men samtidigt i grupp. Det har även fått mig att inse hur mycket arbete som ligger bakom att driva ett projekt utöver själva arbetet med att skriva samt att det krävs mycket planering för att kunna hålla deadlines. Men det viktigaste jag har lärt mig är att hjälpen man får av att andra läser ens texter är ovärderlig för skrivarprocessen.

/ Rebecka