Inlägg 3 av 3

“Det är så bra att du är här hos oss och kommer med ett utifrån perspektiv!” – Är något jag
fått höra många gånger under praktikperioden, mycket tack vare de färdigheter jag förvärvat
genom Liberal Arts-studier.

Fågel- och grodprespektiv

Att i ena stunden diskutera en detaljfråga och andra stunden zooma ut perspektivet och
diskutera samma fråga ur ett historiskt eller organisatoriskt perspektiv är ett naturligt sätt för
mig att diskutera och se på frågor och fenomen. En stor del av arbetet på ABF är att
diskutera, på personaldagar, nätverksträffar och möten, för att driva verksamheten framåt.
Under personaldagar har det många gånger varit workshops i hur ABF:s mål ska tas an,
vilket konkret arbete som krävs av såväl individer som avdelningar, distrikt och nationellt.
Verktygsläran från LA, logik och argumentationsanalys, har varit till god hjälp. Att enkelt följa
både mina egna och andras resonemang och tolka essensen av olika budskap har bidragit
till givande diskussioner och slutsatser. Många gånger sitter jag själv inte på något svar och
saknar kunskap, där medarbetare å andra sidan sitter inne på fruktansvärt mycket
erfarenhet och kunskap. De gånger kan jag vara en samtalspart som, med rätt frågor och
förmågan att hålla en röd tråd i snåriga resonemang, enkelt driver diskussionen och
tillsammans med min “metod” och den andras ”kunskap” har vi lyckats komma fram till något
på ett relativt effektivt sätt. Där har givetvis språkfilosofin från LA också varit till nytta.

Ett av målen för praktiken var även att “få insyn i och kunskap om organisationen, idag och
historiskt”. Det var inte dåligt att få ägna tid åt att läsa på, det kändes rent av som ett
privilegium för mig som praktikant. Eftersom ABF är en idéburen organisation så är
värdegrunden det som berättigar ABF:s existens och därmed verksamheten. I det faktiska
arbetet har jag därför hela tiden kopplat tillbaka till värdegrunden som första premiss. Jag
har upplevt att det bidrar till vägledning både för att klara upp vissa frågor och för att ta
initiativ – i frågor om vad ABF ska göra, varför och hur.

Jag minns hur delkursen Euklides geometri på LA satte spiken i kistan för min tro på att en
första premiss, ett axiom, är nödvändigt för att bygga en teori. Här går det att jämföra hur
idéformuleringen/värdegrunden är nödvändig att ständigt utgå ifrån för att bedriva en
relevant verksamhet. Återigen, jag tror mig ha kunnat bidra på arbetsplatsen, genom att
hålla den röda tråden, mycket tack vare att jag fick möjlighet att sätta mig in i ABF:s
värdegrund och idéformulering. Det är spännande att se hur en “subjektiv tro” (axiom eller
värdegrund) samspelar med “objektiv fakta”, hur dessa två är beroende av varandra för att
kunna åstadkomma något konstruktivt och driva på en utveckling.

Folkbildningsbegreppet

Varför jag ville vara på just ABF styrdes av mitt intresse för folkbildning. Behovet av att göra
begreppsanalyser är ständigt aktuellt. ‘Folkbildning’ är ett begrepp som internt inom ABF
måste analyseras och omformuleras i takt med att samhället förändras. Begreppet
‘folkbildning’ är både tacksamt och komplext på så vis att det rymmer en vidd i sin tolkning, i
försök att precisera det så hamnar man i en nästan poetisk ställning där man måste använda
sig av motpoler i försök till definition. I analysen av ‘folkbildning’ måste man också ställa det i
relation till begreppen ‘utbildning’, ‘bildning’, ‘allmänbildning’ och ’folkbildning’. I
reflektionerna hamnar jag oundvikligen i tankar om ‘medborgare’ och ‘meningsfullhet’. Här
ser jag tydliga kopplingar till de diskussioner vi hade på LA under seminarier om den
humboldtska bildningstraditionen och Martha Nussbaums Not for Profit – Why Democracy
Needs the Humanities.

Tack för mig!