Jag vet inte riktigt vad jag vill säga i mitt sista inlägg. Jag reflekterar lite över vad en tidigare student skrev om osäkerhet kring vad man vad vill ha ut av sin praktik som Liberal Arts student. Det första jag tänker på är att det är tydligt för mig vad jag inte tycker om och vad jag vill undvika på framtida arbetsplatser. Detta är skönt men också utvecklande för jag vet hur jag ska bemöta uppgifter jag inte trivs med.

Det andra jag tänker är var mitt fokus har varit på praktiken. Den har nog landat på arbetskultur och hur jag passar in den. Programassistenterna står mellan studenter och core-teamet. Det blir tre-delad arbetskultur och hur man interagerar med kollegor blir en konst. Jag, Rosa och Anne bestämde fort att vi behövde skapa vår egen kultur. Att testa arbetsformer som passade oss och testa på sätt som vi kanske inte kommer kunna på framtida arbetsplatser.

Precis innan julledigheten hade vi en feedback runda. Den var givande för alla tre. Konstruktiv och stärkande. Vi ville egentligen ha en runda själva innan vi hade den med vår handledare men tid för möten har inte funnits i november och december månad. Det har fått vår ö att lida lite vilket jag och Rosa diskuterade efter julfesten.

Till sista spurten vet vi måste stå tillsammans. Vi har en stressig studieresa på ingång som betyder kommer mycket ansvar för oss tre. Vi kommer behöva ha koll på varandras uppgifter, stödja och kommunicera konstruktivt. Anne och Rosa har lärt nya mig saker och backat mig under höstterminen.

Professionalism och sprickorna som uppstår i fasaden av ett professionellt jag är intressant för mig. Vad betyder det att vara professionell och samtidigt respektera sina behov när alla inte kan mötas på jobbet?

Jag tror min ö har gjort det möjligt att hitta avslappning på jobbet. Känna mig sedd, låta den professionella fasaden falla och backa upp mig när det inte blir perfekt. Jag har också låtit mig själv få vara den jag är. Avslappnat bemöta folk och uppgifter just för att jag lär mig/testar saker för första gången.

Att få experimentera mig igenom livet och bilda relationer är vad jag väntar mig från mitt arbetsliv. Min praktik har fått mig att inte vara blyg att knyta nya kontakter, testa mina färdigheter och be om samarbete. Jag har utvecklats i mig själv och påbörjat ett filmprojekt som jag har tänkt på i tre år nu tack vare Wien. Jag tror att praktiken har översatts i färdigheter jag inte visste jag behövde på en arbetsplats likaså i mitt privata liv och egna projekt.