Well, planen för den här praktikterminen som jag skrev i min praktikplan såg ut så här:
Övergripande mål med praktiken
(målen skulle tydliggöra vad jag förväntas lära mig under perioden):

• Att kartlägga hur moderna estetiska begrepp används i vietnamesisk konstutbildning och
  kritik.
• Att förstå (1) den historiska utvecklingen av vietnamesisk konst genom tiderna, (2) mötet
  mellan västerländska estetiska teorier och lokala kulturella föreställningsvärldar (t.ex.
  buddhism, taoism, konfucianism, folktraditioner) i konstskapande, samlande och
  utställningspraktik, och (3) i vilken grad dessa teorier tillämpas, anpassas och lokaliseras
  i samtida vietnamesisk konst.
• Att förstå hur museiprofessionella, curatorer, privata samlare och konstnärer arbetar; och
  hur filosofiska ramverk kan användas för att strukturera utställningar och tolkningar.

Det var också detta jag visade för Đức Lợi första gången vi sågs. Och utan att överdriva, han
blev upplyft av att få diskutera de här punkterna. Han sa direkt att jag borde göra om dem till en
intervju, och att nästa gång vi ses skulle han svara på vad jag än frågar honom.
Under den tid jag har varit här har jag lärt mig att låta min nyfikenhet bli skarpare, eller så att
säga, mer kritisk, för att verkligen kunna nå kärnan av det content jag försöker skriva.. Så jag
gjorde en lista med frågor. Så jag gjorde en lista av frågor:

• Hur skulle du beskriva den filosofiska grunden för din konst? Finns det specifika tänkare,
  författare eller kulturella traditioner som formar din vision?
• Vilka moment i din karriär drev dig mot dina nuvarande teman av konfrontation och
  moralisk kritik?
• Hur förstår du “skönhet” i din konst? Är det något du söker, motstår eller dekonstruerar?
• Vad hoppas du att betraktaren känner när hen står framför dina verk? Chock?
  Igenkänning? Ansvar?
• Dina målningar bär en stark politisk kritik. Hur medvetet arbetar du med systemets
  orättvisor i din konst?
• Ser du dig själv som del av en tradition av kritiska eller “reaktionära” vietnamesiska
  konstnärer?
• Vad tycker du saknas i den globala förståelsen av vi etnamesisk konst?
• Hur känner du inför hur gallerier och samlare tolkar ditt arbete? Förstår de dina
  filosofiska intentioner?
• Hur vill du att ditt arbete ska läsas: estetiskt, politiskt, spirituellt, existentiellt, eller genom
  alla dessa linser samtidigt?
• Tycker du att vietnamesiska museer och privata gallerier ger tillräckligt med utrymme för
  intellektuell eller kritisk tolkning?

Han föreslog att vi skulle börja med att titta på hans tidigare performance-verk, eftersom själva
idén om “samtida vietnamesisk konst” enligt honom var mer framträdande i hans praktik då än
idag. De var djupt rotade i social relevans och aktivism, ett slags konstnärlig intervention i det sociala. Därifrån, sa han, utvecklade han sin skapande filosofi: att göra konst som reagerar –
och väcker reaktioner – mot orättvisor.

Han frågade mig sedan: Om du skulle använda ett västerländskt filosofiskt ramverk för att prata
om min konst, vilket skulle det vara?

Jag svarade att det är många filosofer jag läst som pratar om just konstens roll i aktivism. Men
att utveckla teorin efter att verket är gjort (vilket jag tvingades göra på min förra arbetsplats) kan
göra både konst och filosofi performativt tomma och anti-intellektuella. Det blir som att
rationalisera i efterhand, istället för att tänka med verket från början.

Han sa att han förstod, och vi bestämde att när min praktikperiod med honom är slut, kommer
jag få svaren på alla frågorna ovan. Under tiden ska jag samla intryck från våra samtal och
utifrån det skriva ett kort konstnärligt statement åt honom.

När jag skriver den här bloggen håller jag samtidigt på att jobba med hans portfolio och en
digital galleri-layout till hans hemsida.

För att hjälpa mig att förstå mer om den samtida vietnamesiska konstscenen introducerade Đức
Lợi mig även till en annan konstnär och en konstkritiker som står honom nära.

En sammanfattad version av de samtalen kommer i nästa inlägg.