Jag heter Ellen och denna terminen praktiserar jag på IM Göteborg. Jag har praktiserat i tre veckor och jag börjar nästan känna mig bekväm i mina nya skor. Det här blir mitt första inlägg på denna blogg. Jag tänkte bara göra en kort liten presentation om min praktik och mina tankar kring den. Om ni uppskattar svävande funderingar och oformulerade tankar så rekommenderar jag mina fotnötter, men ni skall veta att de snarast fungerar som mitt bollplank.
IM står för Individuell Människohjälp och är en svensk ideell biståndsorganisation som funnits sedan 1938. IM grundades som en reaktion på nationalsocialismen med ambitionen att försvara individens inneboende värde. IM verkar för att bekämpa fattigdom och utanförskap¹. Likt organisationen Johanna praktiserar på jobbar IM för att skapa hållbar förändring med hjälp till självhjälp. Organisationen har en stark tilltro till individen men också till civilsamhället och dess roll i samhället. IM arbetar rättighetsbaserat – det inneboende värdet är okränkbart – och det är genom att stärka de sociala, ekonomiska och kulturella rättigheterna som IM motarbetar fattigdom och utanförskap. Eftersom IM lägger så stor vikt vid människan såsom individ, blir fattigdom för IM ett mångfacetterat begrepp, som involverar materialistiska, fysiska, sociala och andliga aspekter². Därmed blir värderingen medmänsklighet centralt för IM.
IM finns i 11 länder och arbetar utomlands främst med hälsa, skolgång och försörjning. I Sverige finns IM i fyrtio orter och arbetar framförallt med integration³. På IMs lokalkontor i Göteborg arbetar fem anställda; Maria, som är vikarierande enhetschef, Anna, som har hand om FairTrade-butiken och Åsa, Susan och Lina, som är projektanställda inom IMs integrationsverksamhet. Alla anställda är i olika stor utsträckning volontärsamordnare och har volontärgrupper under sig. IM Göteborg formulerar själva sitt övergripande mål såhär:
”Vårt mål är uppnått när flyktingar och människor som lever i utanförskap på grund av sin etnicitet i Sverige upplever ökad möjlighet till deltagande och är inkluderade i ett mångkulturellt samhälle. Detta uppnår vi genom att skapa mötesplatser med människors engagemang i fokus och genom att arbeta med psykosocialt stöd samt påverkansarbete gentemot beslutsfattare och andra aktörer”. (IM Göteborgs Verksamhetsplan 2014)
Min roligaste uppgift är att samordna volontärgruppen Move it! Move it! är en volontärverksamhet inom IM Göteborg där vi ger nyanlända ungdomar en aktiv fritid genom att introducera dem till svenskt föreningsliv. Varje vecka provar gruppen olika fritidsaktiviteter. Detta göra att ungdomarna får en möjlighet att upptäcka ett nytt intresse, träna svenska, lära känna Göteborg och delta i ett socialt sammanhang.
IM anser att ”en nyckel till demokratisk utveckling och minskad fattigdom är ett starkt civilsamhälle”, och det är därför engagemang för ett centralt begrepp för IM. Jag tror att aktivt medverkande är en grundläggande förutsättning för ett jämnlikt, öppet Göteborg. På våra aktiviteter träffar människor varann med olika geografisk, kulturell och social bakgrund. Att vi i vår verksamhet skapar mötesplatser tror jag är en viktig komponent. Om en som jag ställer sig kritisk till begreppet integration, men fortfarande tycker det sk. integrationsarbetet är viktigt, så måste en hitta på en annan strategi för inkludering. Genom att byta fokus från integrering – se arbetet som att införliva element i en större helhet, vilket ger anpassningen en central roll – så byter en till att tala om att skapa mötesplatser – människan skall inte anpassas längre, utan rummet och mötet blir mer jämlikt.Vi organiserar oss, skapar nya kollektiv och gränslösa, öppna gemenskaper. Bloggaren 907 skriver om sitt ideella engagemang:
”Jag vill säga till er att ni alla måste organisera er. […] på grund av att ni vill delta i skapandet av en ny kollektivitet, en praktiskt byggd framtidsberättelse. Ett nät som sträcker sig över staden med folkkök i kvarterslokalerna, medborgarkontor, lokala bokkaféer, öppna verkstäder, gratis WiFi-nätverk, kollektiviserad barnpassning och allt vi kan drömma om!”⁴
Uppgifterna är för övrigt mycket blandade. Förutom att jag är en allt-i-allo som kokar kaffe, svarar på mail och viker broschyrer så får jag också chansen att arrangera evenemang, spela in filmer med deltagare, moderera debatter med kommunpolitiker, hålla i en studiecirkel och gå på föreläsningar såsom ”En värld i förändring – om vikten av att riva innanförskapets murar” med Hans Abrahamsson⁵, där Abrahamsson diskuterar städernas framtida roll, som enl. Abrahamsson kommer bli allt större. Genom att arbeta i en idéburen organisation måste jag hela tiden förhålla mig till de värderingar och synsätt som vi arbetar utifrån, såsom att vårt arbete skall utgå ifrån IMs strategiska plattform. Samtidigt får jag chansen att arbeta med praktiskt integrationsarbete, och mina tankar och teoretiska kunskaper prövas i mötet med det dagliga arbetet.
Såhär tidigt i praktiken är det svårt att se vilka unika kompetenser min utbildning get mig. Men min Liberal Arts-utbildning har gett mig större perspektiv, eftersom människans villkor, medborgaren, staden och delaktighet är teman som återkommande har diskuterats under utbildningen. Johanna ställer frågan
”Men vad gör kandidatstudenten med sina stora tankar konkret i arbetssituationen som praktikant?”
Och det är sannerligen en fråga som tål att diskuteras. Hur får jag ner mina tankar och visioner i vårt förändringsarbete, hur översätter jag teorin till praktik? Idag satt vi och filade på den nya verksamhetsplanen för IM Göteborg 2015 och detta mål dök upp:
”Individer har fått ett mer normkritiskt perspektiv och deras föreställningar om personer med olika etnisk bakgrund har blivit mindre generaliserande”
En diskussion om hur vi skulle arbeta för detta uppkom, vilket är relaterat till mitt resonemang om integrationsbegreppet. För vi vill inte att våra volontärer skall ha ett akademiskt perspektiv på deltagarna, så att deltagarna blir någon slags ”integrationsprojekt” vars etniska bakgrund studeras normkritiskt. Som grogrund för vänskap låter det inte idealiskt. Därför måste vi översätta begreppet normkritisk till en form som vi kan arbeta ifrån. Vårt normkritiska arbete blir därmed att vi skapar mötesplatser som inte annars funnits. Den här klyftan och konflikten mellan teori och praktik, måste överbyggas och komma samman. Jag måste kunna ta mina övertygelser och tankar och hitta ett sätt att använda dem. Och det är en utmaning som ska bli fantastiskt spännande att ta sig ann⁶.
Ellen
¹. Det här eviga uttrycket ”utanförskap” kan förstås diskuteras. Jag känner mig starkt kritiskt till det, liksom många andra begrepp som är vedertagna inom organisationen, såsom ”integration” och ”kapacitetsutveckling”. Hur ideologiskt laddade är inte dessa begrepp? Förhoppningsvis får jag tillfälle att återvända till detta ämne. Men eftersom det är de begrepp IM använder så tänker jag använda dem.
². IMs grundare, Britta Holmström, var djupt religiös och detta avspeglar sig i hennes människosyn, i varje individ som helig och fylld av guds ande, vilket påverkade hennes syn på fattigdom. Betänk Jesus ord ”Människan skall leva icke allenast av bröd” (Matteus 4:4).
³. Åter detta begrepp integration. Min aversion ligger mycket i att jag tycker på att det bygger på en felaktig bild av samhället. Enl. mig råder ett wittgensteinianskt missförstånd eller snarare ett onödigt – och med onödig implicerar jag negativa konsekvenser av denna onödighet – samförstånd om att samhället har en essens. Men varför ska samhället ha en essens? Kanske är samhället ingenting man kan förhålla sig emot. Varför skall människor integreras in i ett samhälle? Vad om samhället istället är en mötesplats, skärningspunkten mellan dig och mig, emergent i vårt möte? Samhället är det som alla vi människor skapar tillsammans; vi är olika, vi tänker olika och vi möts. Och därför tänker jag; det viktigaste vi gör är att vi skapar mötesplatser. På våra aktiviteter skapar vi mötesplatser för människor med olika geografisk, kulturell och social bakgrund. återkommer antagligen till detta ämne också!
⁴. http://907.tumblr.com/post/97643200916/rant-of-rants K så jag smög in en vänsterradikal. deal with it.
⁵. En mycket intressant och dessutom underhållande föreläsning. Hans Abrahamsson talade om mycket men framförallt fastnade jag på hans funderingar om stadens roll i framtiden. Dessutom; hur mytiskt är inte staden? ännu ett ämne jag hoppas få tillfälle att återvända till! Någonstans är Staden ett centralt tema i min praktik. I mitt integrationsarbete i Move it! är det som ni hör, framförallt Göteborg stad som skall introduceras och göras familjär. Det är kommunerna som har ansvar över integrationen av nyanlända. Inom IM Göteborg står vi inför en stundande intern ekonomisk kris då vår finansiering upphör och vi måste hitta ny finansiering för att kunna upprätthålla våra integrationsverksamheter. För att lösa detta bjuder vi in kommunpolitiker och tjänstemän för att debattera Göteborgs Stads ansvar i denna röra.
