Eventet är imorgon.

Nåväl, galakvällen i alla fall. Talarna är redan här, ansamlade på hotellet för sina repetitioner inför morgondagens kärnfulla två minuter var som de får uppe på scenen. Vad säger man på två minuter, när man vill tala å miljontals andra människors vägnar? Den sorgliga sanningen är nämligen att många människor i världen aldrig får ens två minuter att berätta sin historia på.

Vi jobbar dygnet runt. Folk på jobbet stannar till i korridorerna och frågar hur jag mår. ”Have you ever worked this hard before?” Jag tänker tillbaka på när jag senast var så fullständigt fokuserad på en uppgift, dygn efter dygn under så lång tid. Att vakna och veta att varje vaken minut kommer tillfalla ett och samma projekt. Att vakna med den tanken i veckor.

Senaste gången var när vi skrev hemtentan i klassisk grekiska i vintras. Äta, sova, tentera – det var allt. Väga timmar; vad vinner jag på att sova, jämfört med att sitta lite till med texten? Helheten som brottades med detaljerna, att kastas in i en intrikat del, reda ut den, bara för att få reda på att den ofrånkomligt förändrar helheten. Slita sitt hår och jubla om vartannat. Att tänka i kaoset.

Ja, kära vänner – man skulle med andra ord kunna säga att Liberal Arts har förberett oss för event management.