Idag satt jag och jobbade med en visumansökan till Moçambique, dit en av Hungerprojektets anställda ska resa i januari. Det är flera officiella papper och underskrifter som behöver anlända till Moçambiques ambassad i Washington DC, innan vi kan få tillbaka det pass som ska skickas dit. Trots detta, tar jag ansvaret med ro. I våras satt jag nämligen själv och svettades över min egen visumansökan till USA. En stor självständighet har krävts på det här programmet. Fördelar med detta, som tidigare tagits upp på den här bloggen, är färdigheter i projektledning och en tilltro till sitt egen förmåga att resonera i politiska, kulturella och intellektuella sammanhang. Ett såpass högt krav kan stärka en människa men hotar också att knäcka henne.
Det är ynka, dryga två och en halv vecka kvar i ett annat land, med annan valuta, andra regler och plikter, sedan är det tillbaka till Sverige och den sista terminen på Liberal Arts som gäller. Jag kom till programmet med en förhoppning om att hitta grunden till varför vår västerländska kultur ser ut som den gör – för om jag förstod grunden så kanske jag skulle förstå hur jag skulle kunna förhålla mig till den. Jag upptäckte längs med vägen att det var genom att gå ur mig själv och möta andra röster som jag långsamt började lära känna min egen. Att ha tränat på att överge sitt ego är något som jag tror är ovärdeligt i en global värld. Det är inte lätt att ”kasta sina vapen, svärd och sköld” men i den sänkta garden fann jag förvånansvärt fast mark. Mer intelligenta, empatiska och engagerade individer än de studenter jag har fått dela Liberal Arts med, har jag då aldrig träffat tidigare i en och samma grupp. Det känns som att det har brunnit en eld – inom oss och utom oss. Ibland en rasande skogsbrand. Och jag har väntat på att allt ska stiga ur askan som en fågel Fenix.
Efter nästa termin ska vi vara flygfärdiga. Ut och möta den värld vi nu praktiserat i som vi vill ha större inverkan på. Och om det nu inte finns jobb (jag har redan hört ungdomsarbetslösheten benämnas som global kris) – ja, då får vi väl skapa dem med hjälp av våra visioner, färdigheter och varandra.
