De flesta av mina praktikuppgifter på Göteborg & Co kan skrivas ner i en arbetsbeskrivning; jag får vara med och kartlägga, analysera, hålla i möten, delta på möten, göra presentationer, skriva manifest, utarbeta manifestationer, leta kulturinslag till festivalen, beställa fyrverkerier och skriva listor (det fruktade kaffeproblemet har de löst med en kaffeautomatJ).

Och i de flesta av de uppgifterna har jag nytta av mina två år på Liberal Arts program, som jag ser som en slags grundplåt av kunskaper och färdigheter som jag kan utgå ifrån när jag tar mig an en uppgift. De kunskapsluckor vi diskuterat att vi har kan vi fylla på vid behov, eftersom de är just luckor och därför relativt synliga och lätta att hitta. Eller?

Hur som helst är det stärkande att se att det arbete jag får göra här ger ringar på vattnet, att det jag kan tillföra faktiskt implementeras i de diskussioner som förs, att samtalen och perspektiven breddas av det jag och min lilla grundplåt till kompetens kan bidra med, att jag kan vara med och förändra och i bästa fall förbättra. Göteborg. Världen. Faktiskt. Just för att Göteborg & Co är ett nav, en sambandscentral som sprider sina idéer och ställer krav på sina samarbetspartners att förändra och förbättra.

De andra erfarenheterna och kunskaperna jag får av min praktik, förutom möjligheten att pröva mina Liberal Arts-vingar, är svårare att sätta sitt finger på eller peka ut. Ofta är det sådant som sker i pauserna under arbetet, det som avhandlas på de schemalagda fikapauserna och frukostarna och bubbel- och mingeltillställningarna; det är då jag lär mig hur Göteborgs Stad är uppbyggd och fungerar, och vem och vilka som gör vad och varför och får en överblick, en slags kartläggning över strukturer, som är svåra att sitta och reflektera mig fram till i min ensamhet. Jag får tillfälle att bygga en karta och ett nätverk, eller engelskans ”netWORKING” kanske säger mer om vad det handlar om, för det krävs ett arbete, om än av det mer sociala slaget.

Nu har jag turen att ha fått en handledare av den sorten som gör det arbetet till ett rent nöje; hon får alla människor runt omkring sig avslappnade och gör det dagliga arbetet till en fest och är samtidigt superprofessionell. Hon förspiller inga tillfällen heller till att boosta mig, presentera mig (som Torun – renässansmänniskanJ) för möjliga och omöjliga framtida arbetsgivare, och ringer runt (en gång på spårvagnen mellan två möten) och frågar sina kontakter om de inte behöver någon som kan göra en utredning i form av en C-uppsats till våren (jag vet inte ens om det får göras på det viset…)

Som praktikant kan man då tillåta sig att bara glida med i det ”arbetet”, mingla å bubbla och samtidigt studera strukturerna ett steg vid sidan om. Skål!

Er allra ödmjukaste världsförbättrare,

Torun Odlöw