Det återstår fortfarande några veckor på min praktik. Arbetet med nästa års Vetenskapsfestival (för barn!) är i full gång och det här året vill man lägga ett extra fokus på Barnkonventionen. Jag har blivit tillfrågad att fundera ut ett sätt att manifestera de 54 artiklar med rättigheter för barn som konventionen innehåller, vilket inte är helt lätt. Men jag börjar i Liberal Arts-anda med att försöka förstå vad en ”rättighet” egentligen är, om den ens kan sägas existera, om inte en ”rättighet” bara består av en ”skyldighet” för någon annan i andra änden, som jag TROR att Ghandi menat, och eventuellt Swedenhielm före honom (Obs! Kunskapslucka!)
En annan tråd jag skulle nysta i om jag vore ansvarig för festivalen, innan själva manifestationen kan utarbetas, är frågan varför det läggs så mycket krut på att barnen ska känna till sina rättigheter, om de ändå inte har någon makt att se till att rättigheterna följs? Det är väl viktigare att vi vuxna, som har kunskapen, makten och därför ansvaret, försäkrar oss om att de följs? Barnkonventionen är kanske mer lämpad att manifesteras på de Vuxnas (så heter den inte, än…) Vetenskapsfestival?
Det finns ett spännande projekt i Hammarkullen som heter ”Uppdrag 54” (se Folkets Hus hemsida, Hammarkullen). Där har man vänt på perspektivet (alltid intressant) och där är det barnen som tar initiativ till att möta en vuxen person i maktposition och agerar så att den vuxne ska bli medveten om Barnkonventionen. Är det kanske ett möjligt idéuppslag på innehållet i Vetenskapsfestivalens (barnens) manifestation; den kanske ska rikta sig till de vuxna i stället för till barnen och påminna oss om våra 54 s k y l d i g h e t e r gentemot dem? Vad sägs om en årlig Barnkonventionskalender för alla över 18 år, med 54 luckor att öppna, med en tillhörande TV- och Radiodramatisering som problematiserar alla artiklar?
Ja, så kan det gå till i arbetet med en festival, man går från idé till handling!
Alla som jag kommit i kontakt med under min praktik, och särskilt min handledare, har frikostigt delat med sig av sina kunskaper och erfarenheter och jag hoppas och tror att de fått någonting tillbaka av mig. Jag har i alla fall upplevt att jag kunnat navigera mellan de olika avdelningarna och frågeställningarna med ett gott självförtroende, i vetskapen om att jag bär på en generell kunskap som verkar relevant i alla sammanhang, och det har varit tillfredställande att inse att jag kan göra nytta.
Jag tror att jag fortsättningsvis kommer att ha en adressat i åtanke när jag gör mina återstående tentor och att jag kommer att känna ett större ansvar, i vetskapen om att det kan finns någon därute i framtiden, som kan komma att behöva mina humaniorakunskaper, i praktiken.
Tack för mig!
/Torun Odlöw
