Idag skall jag berätta om ön Viðey och minnesmärket Imagine peace tower.
Viðey är en liten ö rätt utanför Reykjavík med ett historiskt värde. Här bodde nämligen Skuli Magnusson som var Islands landshövding under besvärliga tider på 1700-talet, för sitt goda arbete om rättvisa belönades han med smeknamnet ’’Reykjaviks fader’’. Han lät bygga en kyrka och ett hus där han bodde fram tills döden då han begravdes vid kyrkan. Viðey är idag en del av stadsmuseet, Ön är i stort sätt orörd vilket för med en naturlig och stilla karaktär.
En utav få tillskott till ön är Imagine Peace Tower. Det är ett minnesmärke skapat av Yoko Ono som en hyllning till hennes fördetta make John Lennon och deras kampanj för fred. Tornet är format som en cirkel och skiner i vitt med budskapet ’’imagine peace’’ ingraverat på 24 olika språk. Från tornet strålar ett blått ljus upp emot himmelen mellan 9 oktober (Johns födelsedag) och fram tills 8 december (hans död). Ljusstrålarna syns från hela Reykjavik när vädret är klart.
Varje år den 9 oktober välkomnas folk till Viðey för att delta under tändningscermonin. Yoko Ono reser då till Island för att tända tornet och missionera fredsbudskapet. Stadsmuseet ansvarar delvis för eventet och jag blev tillfrågad att delta och tackade gladeligen ja.
Det var med stor spänning som Bon Bon och jag tog bussen till Reykjaviks utkanter och platsen där färjan skulle ta oss till Viðey. Vi var ett 30 tal medarbetare som tillsammans åkte med färjan till ön för att inleda förberedelserna. Mitt uppdrag var till en början att ordna med stavar och styltor som skulle hålla gästerna i schack. Det tog inte lång tid innnan arbetsuppgifterna flödade fritt och jag fick hjälpa till med allt möjligt. Det var en egalitär känsla över sammarbetet mellan medarbetarna till eventet, en ovanlig känsla i arbetssammanhang som jag uppskattade.
Efter ett par timmars förberedelser började de första gästerna nå fram till ön, stämningen var aningen nervös då molnen över himlen börjat lätta på sig. Det var inte läge att klaga på vädret så nervositeten omvandlades till förväntning och i takt med regnet spreds en harmonisk glädje på ön. Ca 2000 besökare traskande runt ön med varma leenden i väntan på kvällens fredscermoni.
Runt 8 tiden hade samlades alla runt fredstornet för att invänta Yoko samtidigt som en isländsk folkkör sjöng i regnet för att hålla gästerna varma. Mirakulöst nog slutade de regna i samma stund som Yoko dök upp framför tornet. Hon höll tal om människors rätt att känna sorg, och bristen på platformar som uppmuntrar just det. Hon avslutade med en kärleksförklaring till alla som kommit och ljusen tändes till tonerna av John Lennons klassiska låt‘’Imagine’’. Det var en vacker stund.
Jag vet inte vad eventet har för effekt på fredsrörelsen med jag tror att alla som deltog under eventet kände harmoniska känslor då ön vibrerade av fredlighet. Varje gång jag ser fredlstornet lysa från Reykjavík blir jag påminnd om värmen och kärleken som knyter oss människor samman. Jag gillar att eventet helt och hållet predikar ett koncept som alla kan ställa sig bakom och vara en del av.
Eventet kändes också förenligt med Liberal Arts utbildningen eftersom budskapet är en grundläggande för humaniora. Som sociala varelser bör vi vara respektera varandra. eventet erbjuder en plattform där vi kan medvetet respektera och lyfta varandra.
/Hrafn Kristjansson
