I

Mitt namn är Johan Berglund Björk. Det här är mina tankar och funderingar om min praktik på Hotell Le Mat Jonsereds Fabriker.

Blogginläggen kommer att utformas enligt följande: Varje inlägg har tre delar. En kort skildring av verksamheten, något som hänt eller bara något i största allmänhet. Detta för att ge en bild av verksamheten och vad som egentligen försiggår där (det här första inlägget ägnas åt att förklara textens upplägg, jag har ändå inte hunnit uppleva särskilt mycket under min första vecka). En del handlar om arbetsintegrerande sociala företag i allmänhet och Le Mat i synnerhet, detta för att jag anser att det krävs en mer eller mindre djuplodande förklaring av vad den sociala ekonomin är, hur den fungerar och varför den är intressant. Lejonparten av det som skrivs i del två är baserat på en intervju jag gjorde med min handledare Elisabet Abrahamsson om Le Mats historia och den sociala ekonomin i Sverige och Europa. Elisabet sitter i styrelsen för Le Mat Jonsereds Fabriker, Le Mat Sverige och Le Mat Europa och var en av dem som tog Le Mat till Sverige. Slutligen kommer även ett stycke med mer personliga reflektioner och känslor kommer att uttryckas, där jag förhoppningsvis också kommer att kunna uttrycka hur mina Liberal Arts-kunskaper kommer till användning.

Jag kommer ibland att använda förkortningarna ASF (arbetsintegrerande sociala företag) och ESF (Europeiska socialfonden).

Nog braskat!

II

Le Mat är en hotell-franchise som driver arbetsintegrerade sociala företag i kooperativ företagsform, där målet är att skapa jobb åt och tillsammans med långtidsarbetslösa. Verksamheten är således inte vinstdrivande utan istället vinstinvesterande, vilket innebär att alla vinstpengar återinvesteras för att utveckla verksamheten och då främst till att anställa människor, skapa jobb. Att vara franchise-tagare i en social franchise handlar mest om kunskapsutbyte och att de olika företagen delar en gemensam värdegrund, i övrigt styrs väldigt lite av verksamheten utifrån. I skrivande stund (15:e september) har en deltagare hittills blivit anställd i företaget (när du läser det här har ytterligare två blivit anställda). De medarbetare som ännu inte blivit anställda är formellt sett praktikanter men kallas deltagare i projektet.

Deltagarna på Le Mat är vad som av myndigheter kallas för ”långtidsarbetslösa”, alltså människor som stått utanför arbetsmarknaden i mer än sex månader. De flesta har därtill någon form av bakgrundsproblem, skada, sjukdom eller liknande som hindrar dem från att sälja sitt arbete till ett vanligt företag och vara en del av den öppna arbetsmarknaden. Bland nämnda bakgrunder och problem återfinns bl.a. socialmedicinska problem (kriminalitet och/eller missbruk), psykisk sjukdom, mental och fysisk utslitenhet efter krävande arbeten, psykiska sjukdomar, mentala och fysiska skador samt personer med utländsk härkomst som har svårt att komma in på den svenska arbetsmarknaden. På grund av detta krävs en för näringslivet i största allmänhet och för hotell- och restaurangbranschen i synnerhet, synnerligen tillåtande och human arbetsplats.

Målkonflikten mellan ekonomiska intressen och medarbetarnas välfärd är en knäckfråga för ett företag av denna typ – för att kunna återinvestera vinsten och växa krävs att man går med vinst. I vanliga företag är en ökad arbetstakt, minskad personalstyrka och liknande sätt att effektivisera och vinstmaximera som inte går att använda när personalhälsan skall stå i första rummet.

Nedan följer ett citat från Europeiska Socialfonden Sveriges (ESF) hemsida om arbetsintegrerade projekt.

”Kom ihåg ledordet ’tillsammans’: insatser görs tillsammans med deltagarna och inte för dem. Alla talar med varandra och inte till varandra. Utmaningarna är gemensamma för de som finns i projektet och organisationerna som deltar.”

ESF finansierar och samordnar projektet 1000 Jobb 2020 i vilket Le Mat Jonsereds Fabriker ingår. Projekttiden går ut sensommaren 2018 och då är tanken att företaget skall kunna stå på egna ben.

ESF:s regler – villkor för deltagare:

”Målgrupper för insatserna

Insatserna ska vara riktade till personer som är arbetslösa eller står långt från arbetsmarknaden, och samtidigt uppfyller något av följande kriterier:

• är unga (15–24 år)
• är nyanlända invandrare[1]
• är långtidsarbetslösa (det vill säga har varit arbetslösa mer än tolv månader)
• har en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga
• är eller har varit sjukskrivna och har behov av stöd för återgång i arbete”

Min handledare, Elisabet, om Le Mat som ASF:

”Det finns en gemensam definition för ASF: det skall vara en näringsverksamhet, vinsten skall återinvesteras, det skall vara fristående från offentlig sektor och skapa aktivt deltagande för de personer som arbetar. Det aktiva deltagandet kan även ske i ett privat företag som jobbar med metoder kring aktivt deltagande, medan vi gör det hela vägen eftersom du kan bli medlem och delägare i företaget. Därför brukar jag säga att vi är på riktigt. Vi pratar inte bara om det eller säger att det är bra och viktigt utan du har faktiskt en chans att pröva det i vardagen.”

III

Min första vecka i Jonsered har främst ägnats åt att iaktta chef och personal i arbete och på möten, dessutom har jag bistått i arbetet där det behövts. Min erfarenhet från tidigare arbete på konferenshotell har varit nyttig.

Tydligt är att ledarskapet är markant annorlunda från andra arbetsplatser där den enskildes mående snarare än dess produktion ställs i fokus. Varje dag inleds med morgonmöte där dagens agenda gås igenom och varje närvarande person får ordet för att berätta hur vederbörande mår för dagen.

Genomgående är att varje deltagare/anställd inte skall arbeta mer än vad måendet tillåter – du skall jobba 100% av din förmåga. Det var uppenbart från första minut att denna ledarskapsmetod ställer väldigt höga krav på hotell- och restaurangchef, som hela tiden måste åsidosätta fokus på arbetet till förmån för deltagarnas välmående. En klart hög arbetsbelastning för cheferna, inte minst emotionellt.

På återläsande!