I

Sedan jag kom hit har jag fått höra att hotellet har varit öppet i åtta veckor. Nu två veckor senare var det nu dags för en officiell invigning av hotellet. I entrén bjöds de ca. åttio gästerna på alkoholfritt mousserande, levande musik och tal, vilka hölls av delar av styrelsen och diverse politiker och tjänstepersoner från Partille kommun som smakfullt kortfattat uttryckte mycket positiva tankar om den nya hotellet. Kommundirektör Per Bäckström förklarade, genom att råbands-slå samman två band med färgerna från den Svenska respektive den Italienska flaggan, Partilles enda (!) hotell för invigt.

Efter välkomnandet i entrén vandrades det upp till själva hjärtat av hotellet, hotellet. Där guidades gäster genom de allmänna ytorna och några rum av olika karaktär demonstrerades. Sedan avslutades det hela med fikabröd och kaffe för gubben och tanten i restauranten.

II

Den första Le Mat-verksamheten grundades i Trieste i nordvästra Italien i mitten av 80-talet (även om det då inte kallades Le Mat). Staden ligger nära den slovenska gränsen och har därför historiskt varit en slags knutpunkt för resor från öst till väst och många flyktingar har genom åren passerat genom staden.

När Italien på 80-talet lade ner många offentliga institutioner, däribland ett stort mentalsjukhus i Trieste, skapades ett hål när de tidigare arbetarna och patienterna blev utan anställning respektive vård.

Le Mat (Il Mattino på italienska) är det franska namnet på narren eller idioten i tarot-leken vilken symboliserar det äventyrliga, det oväntade och det geniala. Det finns en italiensk barnvisa om Il Mattino som reser runt och upptäcker världen, narren är på så sätt förknippad med resande i Italien. Med dessa ledord öppnade ett antal tidigare arbetare och patienter, bland dem Renate Georgen som idag är ordförande för Le Mat Europa, en bar/restaurang som fick namnet Il Posto Delle Fragole vilket är italienska för ”smultronstället”, namngiven efter Ingmar Bergmans film från 1958.

Vid samma tidpunkt som Il Posto Delle Fragole öppnade funderade ett äldre hotellägande par på att pensionera sig. Hotell Il Tritone var ett familjeföretag som gått i arv, men det äldre paret hade inga barn och således ingen arvtagare till hotellet. Om detta fick Renate och hennes kollegor nys och Il Tritone bytte ägare från det äldre paret till det nya kooperativa företaget, gemensamt ägt av vårdpersonal och patienter från det gamla sjukhuset. Målet var integration istället för institutionalisering och idag är Trieste-modellen en förebild för öppen psykvård runt om i världen och Le Mat har spridits ända till Jonsereds Fabriker. Än idag är både Il Posto del Fragole och Il Tritone öppna under samma ägandeförhållanden.

Det första Le Mat-kooperativet öppnade 2010 i form av ett B&B vid Heden i Göteborg.

III

Under denna, min tredje vecka, på Le Mat börjar en viss uppåtgående trend skönjas vad gäller hotellets beläggning. Vad beträffar projektets deltagare kan jag skönja en viss kluvenhet inför vad som egentligen borde vara en positiv trend. Det verkar finnas en intressekonflikt hos de med låg stresstålighet där det blir svårt att fokusera på det långsiktiga målet, att få företaget att gå bra, snarare än den egna arbetsbelastningen (vilket är förståeligt!). Deltagarnas välfärd för stunden och deltagarnas välfärd i det långa loppet (möjligheten till anställning) är två mål som stundtals är svåra att arbeta mot samtidigt.

Jag känner när jag skriver det här hur jag distanserar mig från deltagarna och jag hoppas att mitt perspektiv inte framstår som allt för distanserat. Det är många stunder svårt för mig att försöka sätta mig in i en annan människas situation när människan har ett liv så milsvitt skilt från mitt eget. En för mig tämligen moderat arbetsbelastning för en dag är för en annan tillräckligt för en hel vecka. På Le Mat styr frasen ”alla arbetar 100% av sin egen förmåga”. Därför görs ingen skillnad på heltids- och deltidstjänster vad gäller inflytande över arbetet och verksamheten på Le Mat.

Arrivederci!