I kontakt med många invandrare i det svenska samhället ser jag utanförskapet som ett sårbart faktum. Trots Sveriges generösa integrationspolitik är fortfarande glappen mellan vissa samhällsgrupper med särartkulturbakgrund och samhället i stort ganska stor. Bland dessa samhällsgrupper drabbas mest de grupper som identifierar sig i det religiösa spektrumet. Orsaken är förståelig eftersom religiösa värderingar är ofta svårare att kompromissa om jämfört med andra kulturella värderingar när det uppstår någon konflikt i mellan. Man hellre föredrar att avlägsna sig ifrån samhället till förmån att bevara sina religiösa värderingar. Dessa värderingar anses att vara allting för vissa av dem.

Som en individ kan man strunta i frågan eller säga t.ex. att det inte är min sak eller när man väljer att komma hit bör man anpassa sig efter samhället, men oavsett vad man tycker är problematiken kring frågan ett aktuellt faktum och bör åtgärdas så effektivt det går. De segregerade personerna känner sig inte hemma här i Sverige. Segregeringen gör att personerna får mindre valmöjligheter i olika sammanhang vilket i sin tur påverkar deras och barnens livskvalitet negativt. Personen tar avstånd från samhällsnormer och samhällsvärderingar i stort för att kunna skydda egna värderingar vilket i sin tur belastar samhället med mycket resurser och insatser. Jag även anser segregationen som ett hot mot demokratin i sig.

Jag har varit insatt i integrationsfrågan länge och även på min praktik ägnar jag mig mest åt denna fråga. Jag har träffat många invandrare ute i samhälle som valde självsegregeringen. Jag har även träffat många som väljer eller var på sätt och vis tvungen att distansera sig från sina värderingar (något slag tvångintegrering) till förmån att kunna integrera sig bättre i samhället. Jag tycker att varken den första eller den andra gruppen kommer gynna mycket i längd. Däremot anser jag att de kommer så småningom att översvämmas av sådana strategiers påföljder bl.a. nedstämdhet, internstrid hos individen som ökar sårbarheten för missbruk etc.

Självsegregeringen kan ibland vara en lösning förstås, tex. om umgänget nödvändigtvis medför förlust av vad man anser som viktiga. Men vi ganska ofta har förutfattade meningar om saker och ting som kan vara långt ifrån verkligheten, och våra förhållningsätt och handlingar vägleds av sådana meningar. När det gäller integration tycker många invandrare att det betyder att man ska ta avstånd från egna kultursärarter och godtar det nyas. Man knappt tror att integration betyder att olika kulturer ingår i en förening och bildar en mångfaldig helhet, nämligen multikulturalismen. Integration är en växelverkan mellan olika kulturer och relationerna mellan dessa kulturer är ömsesidiga. Man behöver inte nödvändigtvis lämna sin kulturs särarter för att kunna integrera sig i den nya miljön utan man ska jobba aktivt för att kunna vara en bidragande del i den mångkulturella sfären. Jag kommer beröra problemen som kan eventuellt uppstå i den multikulturella kontexten ur ett religiöst perspektiv vid nästa inlägg.

Med Värme

//Mohammad