Nätverkstan-land föddes ur ett vulkanutbrott. För ungefär 20 år sedan sprang lavan ur marken och erövrade landskapet mellan Maktens land och Kulturutövarland.
Vulkanen är central i NV-land. Den är både fruktad och dyrkad – den både ger och tar. Vulkanen är också den enda riktigt fasta punkten i NV-land. I övrigt är det plastiskt. Därav Gränslandet, den plats dit Lilla A tidigare åkt för att besöka de som bor där. De med både utsikt och insikt.
NV-land speglar sin samtid och sin befolkning på ett sätt som Lilla A aldrig sett maken till. Och hon har sett rätt mycket, faktiskt. Hon är en ex-nomad. Innan hon bosatte sig och byggde sitt hem i centrum av LA-land flackade hon runt en stund i Naturvetarland, men där trivdes hon aldrig. Därefter gjorde hon några resor i Filosof-land. För väldigt längesen rörde hon sig i KULs utkanter. Dit längtar hon tillbaka och hon sneglar allt oftare åt KULs håll nu för tiden.
All den här kunskapen om NV-lands födelse har Lilla A fått eftersom hon just nu jobbar för presidenten där. President K lär Lilla A väldigt mycket nya saker hela tiden om NV-land och om KUL, och det är helt fantastiskt underbart. Att lämna LA-land för en stund var inte riktigt så farligt som det verkade.
LA-land föddes inte riktigt. Inte i samma bemärkelse som NV-land i alla fall. LA-land är ungefär 100 gånger äldre än NV-land och har succesivt byggts upp och rivits ner och byggts upp igen under många långa år. Det har lett till att LA-land idag är ett land med nästintill ogreppbar komplexitet. Alla lager av historia har vävts och broderats till en bonad med alla möjliga hål och stygn och underliga mönster. Den är numera så lång att den kan viras flera varv runt jorden. Och den är ännu inte klar.
Senaste tiden har LA-land varit ganska krigshärjat. Det har det gemensamt med NV-land. Maktens land är en kraft att räkna med när de plöjer genom sina grannländer med pansarvagn, bombar byggnader det tagit evigheter och svunnen kunskap att bygga, river statyer som dyrkas och gör vad de kan för att kuva befolkningen. I LA-land går det relativt enkelt, eftersom det enda motståndet länge bestått av en allt äldre befolkning.
Men nu växer en gräsrotsrörelse sedan några få år tillbaka, en gräsrotsrörelse Lilla A är en del av. Invandrade personer från världens alla hörn kommer och tar med sina erfarenheter och sitt alldeles unika kapital. Börjar så sakteliga måla den kritvita marmorn i nya (eller forna?) färger.
De invandrade är naturligtvis bara måttligt populära hos det gamla gardet. Marmorn har varit vit under hela deras liv – ska några utbölingar verkligen få ändra på det?
Men det gamla gardet är just det – gammalt. Och gräsrotsrörelsen växer.
Lilla A promenerar bland ruiner i sitt hemland. Tidigare under dagen har hon promenerat på samma vis genom NV-land. Det ser så fundamentalt olika ut. Fundamentalt olika. Men det är inte sant. För det ser bara så ut – fundamenten är egentligen väldigt lika. Sten – marmor i LA-land och porfyr och basalt i NV-land. Men de tar sig väldigt olika uttryck. I NV-land finns alla möjliga byggnader av alla möjliga material med olika bäst före-datum. Här i LA-land är allt… ja… gammalt. Både byggnader och befolkning. I NV-land ser invånarna väldigt annorlunda ut. De är i allmänhet unga, familjekonstellationerna är väldigt olika. Även om de vuxna i allmänhet är ganska lika varandra både utseende- och beteendemässigt finns en växande mångfald bland barnen.
Och det är vad Lilla A hoppas ska kunna hända även i LA-land. Ett vulkanutbrott är kanske att hoppas på för mycket i ett land utan vulkaner, men en liten långsam revolution av mångfald och målade marmorytor är kanske ändå inte för mycket begärt.
/a
