Min praktikplats

Studiefrämjandet är ett av tio studieförbund i Sverige listade av Folkbildningsrådet. På lokalkontoret i Falköping, den lilla staden närmast mitt hem ute i skogen, finns ett skrivbord med mitt namn på. Normalt sett tar inte Studiefrämjandet emot praktikanter, men de gjorde ett undantag för mig på grund av tidigare samarbete oss emellan i annan kontext. Jag äger och driver nämligen ett familjeföretag tillsammans med mina föräldrar här ute i busken, Borrabo Permakultur AB. I företaget sysslar vi med utbildande verksamhet (kurser, föreläsningar, etc.) och har även givit ut den första boken på svenska om permakultur, ett planerings- och designverktyg för hur vi kan odla och leva hållbart på planeten genom att samarbeta med ekosystemen. Studiefrämjandet erbjuder bland annat studiecirklar runt vår bok med cirkelledare som vi utbildar. Lång historia kort, jag och handläggarna på Studiefrämjandet i Falköping är bekanta sedan tidigare.

Min handledares Charlotte jobb består till åttio procent av att prata i telefon med förvirrade människor och hjälpa dem tillrätta… eller, det är i alla fall min uppfattning så här utifrån. Skämt åsido, en handläggares arbetsuppgifter är till största delen att hålla kontakten med föreningar och studiecirklar och hjälpa till med allt pappersarbete, registrera studietimmar, boka lokaler och allt annat de kan tänkas behöva assistans med. Som praktikant har jag inte löpande ansvar för några föreningar, jag försvinner ju så snart bort igen. Min huvudsakliga uppgift är istället att driva ett specifikt projekt.

Projekt ”Cirkelparken”

I Falköping, precis granne med tågstationen, ligger Studiefrämjandets hus med tillhörande tomt. Tomten är stor, rektangulär och ligger oerhört centralt i staden men den används idag inte till någonting. En vaktmästare klipper gräset då och då, det är ungefär det mest spännande som händer där under ett år. Detta vill vi råda bot på! Idén är att anlägga en aktivitetspark med fokus på hållbarhet och samhällsomställning. Studiefrämjandets fokusområden är djur, natur, miljö och kultur, vilka alla skulle få en arena att utvecklas i parken. Sedan en liten tid tillbaka är Studiefrämjandets centrala mål från riks att stödja och driva samhällsomställning till en post-fossil värld. Klimatfrågan har aldrig varit mer brännande, så nu är det dags att göra något produktivt med tomten! Stadsodling, utomhusscen, en solcellsanläggning… Alltihop planerat och formgivet utefter permakulturella principer för högsta möjliga hållbarhet, miljömässig och social. Mitt främsta uppdrag är alltså att på något sätt ta detta från en kul idé till ett riktigt projekt med en plan, budget och deadline.

Det viktigaste för att genomdriva ett projekt av den här typen är två komponenter:      

• Samarbetspartners (människor som faktiskt driver parken)
• Projektmedel (Cash-Money!)

Samarbetspartners hittar vi genom Studiefrämjandets kontakter, projektmedel ansöker vi om från olika instanser. Om det är något jag verkligen utvecklat genom Liberal Arts-programmet så är det min förmåga att flytande läsa och skriva svensk ”byråkratiska”. Graden av läsförståelse och texttolkningsförmåga som krävs för att bryta sig in i styrdokument och ansökningsformulär är ansenlig. Jag märker hur mycket nytta jag har av att ha övat på att, ja, helt enkelt förstå text när jag navigerar igenom svårbegripliga, statliga hemsidor och söker upp vilken information som måste skrivas i vilken lucka i vilket formulär. Det är inte lätt att komma åt de där allmänna medlen.

Byråkrati och demokrati

EU har stora potter med pengar som skall gå till landsbygdsutveckling och ungdomsinitiativ och allt möjligt. I teorin delas de ut på helt rättvist demokratiskt vis till vem som än ansöker (förutsatt att de har en rimlig idé och kan redovisa sin budget etc.). I praktiken privilegieras ofta de redan privilegierade. De med akademisk bakgrund, som behärskar byråkratisk svenska, har lättare att få bidrag än de som saknar träning i avancerad läsförståelse. De nekas samma möjlighet, även om de är den uttryckliga målgruppen.

Ett exempel: En ortsbo berättade för mig att hon ville ansöka om EU-pengar till ett bygge som skulle utöka hennes lokala företag som småskalig, ekologisk matproducent. Hon var tvungen att ge upp då hon behövde hjälp att förstå exakt vad som efterfrågades i ansökan, men inte fick någon från myndigheterna när hon ringde och frågade. Hon är precis den målgrupp som EU-fonden hon ville ansöka hos vänder sig till… men nej. Samtidigt har vi i vårt företag, där vi alla är högutbildade, fått våra medel beviljade från samma EU-fond till ett bygge som utökar vårt lokala företag… Det känns ju inte så rättvist och demokratiskt direkt.

Jag och min handledare skriver formulär nu i förhoppning om att regionen skall anta vår idé som ett regionalt utvecklingsprojekt och ge oss pengar. Det vill säga, vi diskuterar och sedan skriver jag ner relevant information i rätt ruta, medan hon tar emot ett samtal och guidar någon förvirrad lokalbo till möteslokalen eller liknande. Det är en effektiv arbetsdelning. Vi får se hur det går.

Siri Arvidsson 2019