Nu så har pysseltimmarna börjat. Jag sitter med regissören på teater Hybrid och planerar scenografi och kostym till deras nya projekt. Detta innebär att en budget måste sättas. Det betyder också att en undersökning av vad allt material som ska användas troligtvis kommer kosta. Mer detektivarbete än vad jag förväntade mig. Dock väldigt kul. Vi har en idé gällande scenografin. Vad är det vi behöver? De här olika sakerna kommer vi behöva. Typ. Och vad i fridens namn kostar en sådan? Var får vi tag på en? Till en början så är det mycket materialplanering och funderingar kring om våra idéer ens kommer att kunna skapas med dagens teknologi. När vi då har landat på en idé som båda tycker känns rimlig, relativt häftig och mer självsäker än det förra projektet så tar vi vår idé till skådespelarna. Spänningen är olidlig. Kommer de rata vår plan fullständigt eller kommer de hoppa glatt och bli lika taggade som vi är? De hoppar glatt och vi alla fem är nu lika taggade. Grönt ljus på scenografin. Skönt.
Det här med kostym då? Vad har vi för planer när det kommer till det? Det visar sig att vi har lite olika tankar allihop. Samtalet riktar sig mot specifika klädesplagg eller små detaljer gällande accessoarer. Eftersom jag själv tycker att det är väldigt intressant med kläder så har jag väldigt trevligt. Vi upptäcker ganska snart att gå in på de specifika detaljer inte kommer ta oss till vår slutdestination. Vad är vår tanke med kostym till detta projekt? Vad vill vi att utstyrslarna ska säga? Det är dessa frågor som måste få ett svar innan vi åter igen kan gå in på detaljerna. Men det är dessa frågor som visar sig vara förskräckligt svåra att svara på. Jag kan meddela att de ännu inte är besvarade.
Medan frågor om kostym virvlar runt i våra huvuden så får vi fokusera på något annat så länge. Vad kan det vara då? Jo, en liten modell av vår scenografi. Nu kommer pysslandet igång på riktigt. Jag och regissören får i uppgift att skapa en liten fin modell. För min egen del så har jag aldrig varit särskilt duktig på att bygga saker med mina egna händer. Jag är bättre på att fundera kring grejer och ta hjälp av någon annan som kan få ut tankarna ur mitt huvud så att de kan få starta sin existens i den fysiska världen. Som tur är så har min regissör en väldigt tydlig bild i sitt huvud om hur hen vill ha det. Saker och ting ska gå rätt till och de ska gärna vara näst intill perfekta. Men efter några oerhört spännande timmar så står vi där med en modell. Det visar sig vara utomordentligt trevligt att faktiskt kunna se våra tankar i 3D. Det kommer nog bli bra det här.
Jag har dock kommit på att mina kunskaper som jag har genom liberal arts, de som jag nämnde att jag hade tappat bort, de kommer nog inte kunna visa sig så här tidigt i projektet. När våra repetitioner kommer igång och vi börjar med research kring manuset på en djupare nivå än vad vi har jobbat med hittills så kommer jag nog börja känna mig lugn igen. För det är nämligen där som jag tror att de generiska färdigheter som jag har införskaffat mig kommer få visa sig.
