God eftermiddag!
Min praktikplats är tidskriften Fronesis. Följer ni länken kan läsa lite mer om den.
Fronesis arbetssätt är ganska tydligt: utifrån olika teman publiceras texter av främst akademiker. Tanken är att försöka sprida den väl underbyggda och avancerade samhällsanalys som forskningen inom universitetsmiljön tillåter också utanför akademin; att inordna den i folkrörelsen och komplettera den offentliga debatt som ganska ofta blir populistisk och harvande. Resultatet blir tämligen bastanta nummer, uppskattningsvis på 100-150 täta sidor, som utkommer två gånger om året.
Mina uppgifter som praktikant har varit flera. Jag har i ganska stor utsträckning sysslat med översättningsgranskningen inför det kommande numret ”Psyket”, som behandlar hur synen på människans psyke och emotioner har del i samhällsanalys. Det har varit väldigt trevligt. Typiskt har det handlat om översatta texter som rymmer citat från olika verk som redan finns översatta på svenska. Min uppgift blir då att få tag på dessa, införa de ursprungliga citat så att Fronesis i sin notapparat (japp, de brukar noter) kan hänvisa till en svensk titel, och, vilket är den roliga biten, läsa in mig på texten för att se så att ingenting har blivit ”lost in translation”. Har den av Fronesis anlitade översättaren förstått och på ett rimligt sätt förmedlat den israeliska sociologen Eva Illouz användande av Alice Miller och Sigmund Freud? Det ser jag inte förrän jag själv dyker ner i Millers Det självutplånande barnet eller det där gamla anförandet om objektrelationer av Freud. Här har jag upplevt att Liberal Arts-färdigheterna kommer väl till pass i fråga om kritisk textgranskning och förmågan att se relationen mellan flera olika utforskningar.
I övrigt har jag spenderat en del tid med korrekturläsning, administrativt mejlande samt med att hjälpa till kring Fronesis olika arrangemang och organisering av samtal och paneldiskussioner. En löpande uppgift har varit att utifrån Fronesis nummer ”Hemmet och bostaden” och referenslitteratur arbeta fram ett seminarium om synen på hushållsarbetet i dag och RUT-avdragets roll i denna. Också där upplever jag att jag fått nytta av Lib.arts-omfattande textbearbetning. Det har varit en lärorik utmaning att utifrån en målbild – ett samtal som är matnyttigt och intressant och givande att lyssna till – anpassa och strukturera material och argument.
Att jag ägnar så pass många rader åt detta lite raljanta mys beror på att jag vill bejaka Liberal Arts-utbildningens mer hantverksmässiga förmågor, och för att jag är rätt så nöjd med att de kommit så väl till pass som de gjort. Med detta sagt är denna glädje inte det största intrycket från praktikperioden. Inte heller det faktum att jag säger ”FrÅÅnesis” medan de flesta andra i redaktionen kör med ”FronÉsis” och att jag visat oväntat mod och integritet genom att vägra konvertera. Nej, det finns mycket annat som tagit större plats hos mig. Framför allt har praktiken väckt många tankar kring relationen mellan forskningen inom universitet och dess omgivande samhälle, kring behovet av samhälleligt engagemang. Jag anknyter till tidigare blogginlägg om upplevelsen av tydlig kontext och rörelse. Det jag tycker är intressant med Fronesis är hur de är akademiskt förankrade och eftersträvar att införliva universitetet i ett tydligt sammanhang, vilket är det samhälle som Andreas kallade för ”uppsvällt” och som rymmer många ordningar som enkelt uttryck är svårt patologiska.
Fronesis vill göra folkbildningen till del av en radikal samhällsdebatt. På Liberal Arts har vi stor utsträckning diskuterat hur ingenting får tas för givet, hur vi ska genomskåda och kritiskt analysera värdegrunder och system. För att göra sans av en komplex och växlande samhällsbild måste vi därför betrakta och behandla saker ur flera perspektiv. Detta innebär ju att blir viktigt att undvika -ismer av olika slag, eftersom många samhälleliga bekymmer uppkommer ur vedertagna strukturer eller polariserade åsikter om förklaringsmodeller efter vilka allting ska förklaras.
Fronesis sociologiska ton gör att den betraktar problem utifrån strukturer, och jag tror att det är en av förklaringarna till tidskriften kan beskrivas som ”vänster”. Detta är också något jag funderat mycket över: hur Fronesis-redaktionens vilja till omskakande och belysande samhällsteori som upphäver fundamentalism av olika slag förhåller sig till faran att utifrån ett anammat perspektiv söka förklaringsmodeller. Jag känner mig i någon mån klämd mellan min intuition att det skärskådande perspektivet i större mån sammanfaller med det som kallas ”socialistiskt” och vetskapen om att min identifiering med detta riskerar att göra mig ”biased”. Själv-reflektionen är viktig för att undvika att synen blir för snäv. Läser jag om det ”gyllene riset” måste jag läsa in mig på det innan jag allergiskt raljerar över det som, säg, ”imperialistisk utsugande monokulturell jordmån-förstörande socialt splittrande skit!”
Samtidigt: sammanfaller analysen av en situation som till exempel ojämlik är det inte ovanligt att en del av förklaringen är sådana saker som kommersialisering – ta till exempel problemen på den svenska bostadssektorn. Då kan jag inte av rädsla för att bli inordnat som ”socialist” göra avkall på att kritisera de marknadsekonomiska premissernas implementering i det här fallet. Jag finner att jag tröttnar på benämningar som ”vänster” och ”höger”, vilkas förknippelser rent semantiskt tycks vilja frånta analysen vikt för att den kan placeras in på en politisk skala. Det här tycker jag anknyter lite grann till tidigare blogginlägg om känslornas vikt. Jag vidhåller det jag uttryckte i min kommentar till Andreas inlägg, att en känslomässig anknytning till något värdeladdat kan vara problematiskt och i viss mån förblindande, men betydligt oftare är känslan hos en människa en yttring av en patologi i strukturer, motreaktionen mot ett odemokratiskt långtgående förtryck och en försämring av levnadsvillkor.
Nu ska jag avsluta det här inlägget. Jag kan konstatera att tankarna fortfarande rör sig. Därför tycker jag att det är väldigt intressant att fundera över känslor, åsikter, argumentation på det vis som genomgående gjorts i den här bloggen, och jag hoppas att vi kan fortsätta med det.
