Vad är en utställning?

Till en början är idéer i sin natur något abstrakt, och förblir abstrakt om individen inte väljer att utarbeta det till ett mer påtagligt och konkret koncept (man kan säkerligen argumentera för att idéer förblir abstrakta föreställningar, men jag tänker att man kan överföra dem till ett mer gripbart koncept). Utställningar är i grunden en idé (eller flera) som tar form genom ett långsiktigt arbete med många inblandade, beroende på projektets storlek. “Fashion Exposed – 100 år av svensk modefotografi” är en utställning inhyrd till Textilmuseet från Landskrona Foto. Dräkthistoriker och skribent Tonie Lewenhaupt och kuratorerna på Landskrona, Janne Jönsson är en av dem, är upphovsmännen till utställningen. De hade som grundidé att lyfta fram det svenska modefotografiska arvet med ett huvudfokus på det kreativa, konstnärliga och nytänkande som genomsyrar utställningen. Det är därmed mer av ett axplock ur denna traditionen och inte en idéhistorisk exposé eller utställning om modefotografins betydelse ​– även om detta i viss mån kan avläsas utifrån bilderna.

Nedstigning

När jag började mitt deltagande i processen hade det redan kommit en bit, åtminstone vad gäller det logistiska, men det fanns fortfarande mycket kvar som jag kunde hjälpa till med. Till en början var jag tvungen att försöka orientera mig själv inom fotografi som medium, mer specifikt modefotografi. Det var huvudsakligen ett kommersiellt företagande, men har med tiden utvecklats till att bli sitt egna konstnärliga uttryck. Det kan tänkas vara en rätt simpel uppgift att berätta om fotograferna och deras bilder, vad som gjorde dem anmärkningsvärda och varför just dessa valdes. Dock var det är rätt stort åtagande.

Till varje utställning finns det ofta möjlighet till att bli guidad genom materialet för att få en bättre förståelse för vad det är man faktiskt tar del av, museibesökare kan liknas till Dante. Mitt jobb blev därmed att skriva guideunderlaget för “Vergilius”, tyvärr är detta underlag inte lika fängslande som Homeros texter. Jag har lite blandade intressen, tyvärr ingick inte fotografi i den mängden när jag började med uppgiften. Likt många kurser i Liberal Arts var jag tvungen att snabbt ta mig an ett nytt område för att sedan skriva en text som i detta fallet skulle användas väldigt praktiskt, en crash course för fotografi och upphovsmännen till bilderna.

Lättare sagt än gjort, speciellt när fältet så länge betraktats som någonting utan större kulturellt värde, det var en färskvara som användes och därefter slängdes. Det fanns därmed inte speciellt mycket lättillgänglig information. Jag sammanställde en sorts biografi för varje fotograf (14 stycken) samtidigt som jag sökte en röd tråd. Även om det var ett relativt självständigt arbete så var jag fortfarande tvungen att kommunicera och samarbeta med Eva under processen. Jag var något ovan vid att arbeta på det sättet, då mycket av skrivandet sker på egen hand i dem olika kurserna på programmet. Men på sätt och vis kände jag mig hemma i det främmande materialet, då en stor del av utbildningen går ut på att utforska historiska traditioner och idéer som går i arv och att analysera deras utveckling, både i kontexten de uppstod men även i en nutida miljö. Oavsett så blev det rätt bra, dock saknades det en sorts helhet…

En muntlig tradition

Tack vare Janne och Tonie, båda skapare av utställningen, föll bitarna på plats. Underlaget kompletterades och en större bild uppstod. Den kulturella och i viss mån den mellanmänskliga bilden hade redan tagit form och detaljerna lyftes fram av den mer tekniska och detaljrika biten som Janne
respektive Tonie bidrog med. Många av fotograferna har sedan år tillbaka gått bort och med deras bortgång har det vuxit fram en mer muntlig tradition. Det finns därmed inte så mycket skriven information tillgänglig om vissa av dem. Men tack vare Tonie och hennes kunskap kunde jag fylla i dem tomma luckorna i berättelsen. Det visade sig att Tonie själv hade arbetat tillsammans med Arne Nilsson, en av dem mera mystiska fotograferna och hon kunde berätta varför det inte fanns ett spår av honom tillgängligt på internet. Tydligen hade han valt att förstöra nästintill alla sina bilder han hade tagit under sin karriär då det “inte fanns någon förfrågan om dem” – endast fyra bilder fanns kvar, två i färg och två svartvita. Lite sorgligt i mina ögon, men det understryker även betydelsen som utställningen och utställningar överlag har för bevarandet av kultur.

Det kan vara värt att påpeka att man inser hur mycket information det finns inom ett givet fält eller område, som är svårtillgängligt utan expertis. Likt abstrakta filosofiska teorier och filologiska diskurser behövs det en kunnig för att hjälpa åhöraren att inse vad som faktiskt sägs och skrivs. För varje Dante behövs en Vergilius.

Nästa inlägg

I mitt sista kommande inlägg tänkte jag beskriva en vanlig dag på praktikplatsen, hur jag har använt mig av min utbildning från dag till dag för att sedan sammanfatta min upplevelse av praktiken. Jag kan redan i detta inlägget tillägga att praktiken dels har varit väldigt rolig, men även givande och den har väckt många idéer som jag förhoppningsvis får arbeta vidare på i framtiden.