En av de saker som arbetslaget jag ingår i här på Löftadalens folkhögskola vill att jag ska studera är på vilka sätt folkhögskolans syften syns i undervisningen på dans- och musikallinjerna. Som jag i mitt förra inlägg om min praktik nämnde så har jag besökt arbetslagets lektioner för att kunna få en inblick i arbetet som utförs. Jag har innan jag började på Liberal Arts en lång karriär som dansare och danskonstnär men även viss erfarenhet av undervisning inom dans. Så när jag nu befinner mig som åskådare av danslektionerna så ställer jag mig frågan – Ur vilket perspektiv ska jag se på det jag ser? För en yrkesverksam dansare är danslektioner något man gör dagligen under hela sitt yrkesliv för att upprätthålla sitt ”verktyg” men också för att utveckla och förfina det. Kroppens förmåga är en färskvara även om det kroppsliga och intellektuella minnet finns. Den dagliga danslektionen kan ses som en förberedelse för alla uppgifter som man möts av som dansare. Jag har ofta fått frågan varför det är så viktigt med den dagliga danslektionen när man väl är färdigutbildad. Och jag tänker att det är som Herakleitos uttryckte sig – ”Man kan inte två gånger stiga ned i samma flod.” Hur många gånger vi än upprepar en rörelse så är det i någon mening aldrig den samma.
När jag nu börjar titta på danslektionerna så faller jag snabbt in i utövarens perspektiv om hur att ta emot informationen som läraren delar med sig av, men även hur en deltagare förhåller sig till en annan och till sig själv och till rummet. Det här är frågor som i viss mån sammanfaller med vad vi fick ta del av från Liberal Arts och studiet av fysiken, och tiden och rummet. Baletten kan ses som ett eget ”universum” där perfekta linjer, former som är fulländat rundade och rörelser som försöker häva Newtons gravitationslag beskriver världen. Den nutida moderna dansen har sedan början på 1900-talet då den såg sin upprinnelse varit mer ifrågasättande och haft en vilja att bryta mot de regler som finns för baletten och om hur dans skall vara. Den behandlar idag i större utsträckning frågor kring exempelvis rummet och tiden och hur att se på världen. Liknande frågor som vi fick läsa om ur ett idéhistoriskt och vetenskapligt perspektiv på Liberal Arts.
Ur en lärares perspektiv på lektionen så handlar det mycket om hur att få utövaren att förstå de tekniska moment som krävs för vissa rörelser, vilka moment behöver man bemästra, och i vilken ordning, för att kunna utföra koreografins innehåll. Samtidigt så är det ett konstnärligt uttryck på rörelsen som ska övas, oavsett om det handlar om en historia som ska berättas eller ett skeende av exempelvis ”förtätning” eller ”oändlighet”. Här gäller det också att förstå kroppens anatomi och vår förmåga till inlärning. Hur får man sin kropp att arbeta på ”bästa” sätt? Här gäller det att reda ut vad vi i denna situation menar med ”bästa”. I dansen så är härmandet en stor del av inlärningsprocessen. Titta, pröva och sedan eventuellt fråga. Här kommer vi in på neurovetenskap och neurokognition, vilket är en del av Liberal Arts utbildningen, där fick vi läsa om spegelneuroner. Våra ögon, och övriga sinnen, skickar information till hjärnbarken som analyserar informationen. När analysen är färdig så kan den del av hjärnan som har hand om viljestyrda rörelser skicka information till musklerna så att kroppen rör sig på ett lämpligt sätt.
Något annat som kanske behöver finnas med när exempelvis baletten lärs ut, för att få en djupare förståelse av konstformen är dess ursprung, och vilken plats den har i dagens samhälle. Namnet ”balett” kommer från italienskans ”baletto” vilket betyder ”liten dans” och dansen har sitt ursprung från hoven i Italien och Frankrike under renässansen. Balettens språk är ännu idag franska. Under kursen ”Medeas vrede”, fick vi ta del av texter om Medea från antiken till idag. Då kom en fråga upp om varför balettens skeende fanns inskriven i några av de texter vi fick ta del av. Svaret är att då var baletten en del av hovets danser, en del i kungliga festligheter, idag en dans för scenen.
Nu så befinner jag mig helt plötsligt i en situation där perspektivet ska vara om kopplingen mellan statens syften för stöd till folkhögskolan och den undervisning som finns i och omkring lektionerna på dans- och musikalutbildningarna. Hur gör jag nu? Efter att ha antecknat massor av tankar kring det jag ser så inser jag att här behöver jag arbeta med att avgränsa frågan.
Åsa Thegerström
