Jag skall, i detta blogginlägg, förtydliga hur mitt val av praktik komplementerar liberal arts utbildningen, samt vilka kompetenser utbildningen givit mig som satts i bruk. Jag vill även förtydliga distinktionen mellan “personaliserad” och “personcentrerad” vård. Det slår mig även att jag i mitt förra inlägg ej nämnde att jag, innan pandemins andra våg, befann på mig medicinareberget vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa där GPCC har sina lokaler. I ett rum på tredje våningen av det gamla barnsjukhuset fanns ett rum där jag tillsammans med gästföreläsare, doktorander och andra personer utan eget rum kunde arbeta.
Som vi som läser liberal arts vet är en stor poäng med utbildningen att producera kritiskt tänkande individer. Detta är inom forskning essentiellt att behärska då i princip varje steg kräver en värdering, en reflektion eller annan allmän eftertänksamhet. Denna förmåga visade sig nog tydligast då jag utförde kvalitetsgranskningen. Med ett instrument utformat för granskning av metodologisk kvalité lästes alla 33 översikter och “Yes”, “No”, “Unclear” eller “Not applicable” fylldes i som svar till 11 frågor. Frågorna behandlade exempelvis om syftet med översikten var tydlig eller huruvida litteratursökningen var tillräckligt gedigen. En sådan uppgift tror jag är väldigt likt det en Liberal arts utbildning förbereder en för. Man behöver vara bekväm i att snabbt sätta sig in i främmande ämnen då alla översikter skiljer sig på flera sätt. Det krävs det mytomspunna kritiska tänkandet för utföra värderingen av hur väl översikten uppfyller kraven. Utöver detta kan en läsvana både underlätta samt påskynda arbetet.
Jag har egentligen inte använt mig av någon av den specifika kunskapen utbildningen givit mig, som att analysera grekiska verb eller jämföra skildringar av underjorden. Istället har jag nyttjat de förmågor som utvecklats genom inlärningen av denna kunskap. I min praktik har jag även fått en rejäl dos träning av systematiskt arbete, vilket jag tror starkt kompletterar dessa förmågor. Jag tror i dagsläget mer än någonsin på Nussbaums tes, att dessa förmågor utvecklas väl av humanistiska studier, och att den specifika sakkunskapen, i mitt fall personcentrering, kan läras i ett senare skede.
Angående “personaliserad medicin” och “personcentrerad vård” finns det en tydlig distinktion mellan begreppen. Anledning till att jag anser det viktigt att klargöra denna är då “personaliserad medicin” är ett äldre och vanligare begrepp och att de två begreppen ofta blandas ihop. “Personcentrerad vård” sätter individen som i en given situation är en patient i centrum. Individens livshistoria, preferenser, och åsikter m.m ska alla prioriteras inom vården. Patienten ska involveras i val relaterat till vården och skall ses som en resurs som kan tillföra till dess egna vård. Patientens kropp får ej reduceras till ett objekt med en sjukdom som skall vårdas utan måste betraktas som en person. “Personaliserad medicin” betraktar istället individens fysiologiska faktorer. En individs genetiska uppsättning kanske gör en viss behandling olämplig. Patientens livshistoria är fortfarande relevant, men endast i den mån den har fysiologiska effekter, exempelvis att patienten är rökare eller liknande. “Personcentrerad vård” och “personaliserad medicin” är alltså inte samma sak.
I mitt nästa inlägg hoppas jag kunna redogöra lite mer om vad översikten jag deltagit i handlar om.
/ Noah Löfqvist
