Jag arbetar med Kalejdo under höstens termin och i detta inlägg kommer jag att beskriva några av det rent praktiska arbeten jag utfört för projektet, samt vad jag har för innehållsliga idéer bortom det skriftliga. Men innan det kan jag snabbt tillägga att jag nu i min text fokuserat på barnets blick som ingång till den förtrollade världen. Jag har tidigare fallit i den fällan av att romantisera en tid som varit, då gudarna vandrade längs människorna på jorden, kontra den avförtrollade samtiden. Men där vill jag inte hamna. Jag vill snarare göra ett försök till att visa att den fortfarande är förtrollad. Det var i detta jag insåg att barnets blick är viktig. Alla har vi varit barn och alla minns vi den magin som fanns i världen då, innan vi behövde växa upp. Nu vidare!
Utöver arbetet med mitt skrivande och arbetet inför seminarierna, så har jag också ansvar för att skapa Kalejdos hemsida. Tanken är inte att enbart ha en reproduktion av verken i digital form, utan att det ska vara en mer dynamisk och lekfull plattform. Att använda det digitala forumet på sätt som inte går med det analoga, som ett komplement till tidskriften. Än så länge så har jag bara skapat den grundläggande layouten för hemsidan, som ni kan se nedan. Det är väldigt skönt med ett rent praktiskt arbete som paus från skrivandet, men eftersom jag inte alls är särskilt kunnig inom webbdesign och ännu mindre inom kodning, så är det en helt ny värld och allt tar extremt lång tid. Det tog mig närmare två timmar att klura ut hur jag skulle få loggan att snurra motsols och inte medsols. Jag skulle kunna skriva något om mitt närmande av kodning som språk, men den analysen känns faktiskt bara forcerad. Det finns i alla fall något väldigt givande när man äntligen löser problemen, det blir en så tydlig bekräftelse och dopaminkick.
Jag är dessutom bildansvarig för projektet, vilket delvis har lett mig till att plocka upp kameran från hyllan och börjat experimentera med fotografi. Det visuella är ju inte bara ett viktigt komplement till det skriftliga, utan ett intressant format att utforska i sig självt. Ju mer jag skriver, desto mer påmind blir jag om språkets begränsningar, något som Carsten Jensen skriver i Af en astmatisk kritikers bekendelser,
Der findes ikke noget sprog, ikke nogen litterær form, filosofi eller teori, der kan rumme livet. Og dog tiltrækker livet os med magnetisk kraft of byder os at prøve. At vide, at man aldrig ankommer, og dog ikke ophøre med forsøget på at nå frem, det en en ensom tilstand midt imellen begyndelse og afslutning, midt imellen afskyen for løgn og den umulige længsel efter sandheden.
Just därför blir det viktigt i det försöket att gå bortom texten och språket—att forska essäistiskt genom andra medier. Fotografin ligger mig närmast till hands i det visuella riket och min ambition är att fånga den förtrollade världen genom den. Utöver foto, så är jag dessutom intresserad av att väva in musik i projektet, i sann liberal arts anda. Jag anser musiken en särskild intressant form eftersom gränsen mellan jaget och omvärlden är mer suddig än annan konst som läses eller betraktas. Musiken sker samtidigt utanför oss och innanför oss—jaget blir poröst. Jag är intresserad av att experimentera med musiken som narratologiskt verktyg, vilket hade kunnat vara ett intressant bidrag för hemsidan, men detta beror på om jag har tid nog att utforska det. Jag har många ambitioner med Kalejdo och därför känns det ändlöst spännande och givande.
Tack för mig!
/ Emmy
