Hej bloggen,

Nu har varit i Wien sedan augusti då min praktik började. Min roll är programassistent vilket jag får göra med två andra studenter. Anne från Finland som gör sin master i Mellanöstern studier på Helsingfors universitet. Rosa gör sin master i De Hague i statsvetenskap. Vi praktiserar på die Angewandte vilket är ett konstuniversitet som specialiserar i applicerad konst. Jag tänker att jag ger bakgrund till mitt intresse och en beskrivning av universitet/programmet mer i nästa inlägg. Idag kommer jag fokusera på min första tid här och lite arbetsuppgifter. (Vi praktiserar på ett mastersprogrammet Applied Arts and Human Rights)

Nu har iallafall mer än halva praktiken passerat och jag är överstimulerad. Jag har fått i feedback från mina kollegor Anne och Rosa att bli mer organiserad. Vi hade en feedback workshop med varandra häromveckan och vår handledare höll i workshopen. I januari får vi feedback av ”core teamet” . Janauri är min sista månad innan praktiken är slut. Igår hade jag ett 11 timmars arbetspass och idag skulle jag ha en halvdag men det blev mer. Början var mycket lugnare men vi hade ändå uppgifter att göra. Det var en lugn takt och vi hade väldigt lite kontakt med arbetslaget.

Första tiden i Wien kändes i alla fall det väldigt ensam i programmets salar. Min arbetsplats består av huvudseminariesal i anslutning till vårat kontorsrum som är i anslutning till ännu ett kontorsrum. Det är litet program som i princip får programsalar att vara på känns det som. Okej, det finns en del de får ta del av universitet och en del de inte får.  

Det första jag fick veta under vår onboarding vecka var att programmet var uppsagt/avslutat. Med pizza. Alla arbetsmedlemmarna var där första dagen. De är totalt 7 i deras arbetslag (10 när man räknar programassistenterna som gör ett mäktigt jobb och varit med i programmet i minst fem år, får kolla upp detta).(4 föreläsare, 3 koordinatorer, jag tror en del uppgifter blir gemensamma då de är ett litet arbetslag) De var väldigt livliga, de är föreläsare och koordinatorer av olika slag för programmet men jobbar brett i Europa på andra arbetsplatser. De fördelar sina timmar till andra arbetsplatser, föräldraledighet och annat nu när programmet snart slutar.

Första dagen och under hela augusti var det jättevarmt i Wien. 33 grader nästan varje dag. Det enda sättet att svalka sig utan klor var en misstänksam å. Anne och Rosa var skeptiska innan vi ens hade träffat arbetslaget. Det fanns en schemaändring som jag inte ville lägga för mycket vikt vid. Venedig resan var borta, men det var inte tecken på att programmets slut. But the end it was. Slutet innebar, bland mycket annat, att inte ta emot en ny ”generation” av studenter. (som vi skulle till Venedig med) Jätterimligt att inte ta emot nya tycker jag, intagning processen hade dock redan börjat. Det fanns många mejl och administrativt arbete som vi inte var en del av. (Vi är sista kullen av programassistenter och avgående generation blir sista på Angewandte)

Det var bara att anpassa och göra det bästa av situationen. Kontoret var tomt men luftkonditionerad åtminstone. Det var en svår inlärningskurva för oss alla i början. Uppgifterna var lite abstrakta, mycket skulle börja hända inom två-tre månader in för att det inte fanns nya studenter och de aktuella generationerna hade en föreläsningsfri period. Det innebar mycket tid själva, vi är en ö, jag, Anne och Rosa. En ”arbetsö”. Vi bestämde hur vi ville ha det i vår unika position. Arbetsmiljön diskuterar vi hela tiden. Vår kommunikation, kultur, fördelning av belastning, ansvar och säkert så mycket mer. Vi umgås på fritiden så vi är som syskon ibland tycker jag.

Vi började ifall praktiken med att fördela våra arbetsuppgifter och projekt. Jag ville jobba nära programmets konstnärliga koordinator och med visuell design. Alla tre fick testa på kursutveckling eller göra forskning/läsa kursmaterial för någon del av programmet. (Vilket har varit kul och utmanande för mig) Vi började med att systematisera och registrera alla programmets masteravhandlingar från sent 90-tal till årets avgångsklass. Det fanns många spännande ämnen behandlade, några problematiska formuleringar/beskrivningar/frågeställningar och tydliga trender i ämnen i reaktion till vad som hände i omvärlden.

Det tog oss en månad att läsa alla inledningar, hitta metodologier och ramverk. Under den tiden började jag sammanställa deras månatliga nyhetsbrev. Den är avsedd för studenter (men före detta programassistenter och arbetslaget får utskicket också). Jag skickar ut detta nyhetsbrev i början av månaden och det blir totalt sex utskick. Jag har fria tyglar och det är ett arbete som tar ganska lång tid. Jag får väldigt lite återkoppling från studenterna och tyvärr har färre börjat öppna den. Den lilla feedbacken jag fått har varit positiv.

Utöver detta tog jag ansvar för vår blogg, jag ville korrläsa våra texter och se till att våra texter publicerades på webbsidan. Än så länge har jag skrivit; min del för vårt introducerande blogginlägg (vilken i efterhand känns lite oinspirerad), startat en serie om konst och mänskliga rättigheter. I första avsnittet bryter jag ner programmets läroplan och presenterar hur vi som programassistenter tolkar fältet av konst och mänskliga rättigheter. Nu har jag påbörjat nästa inlägg som handlar om deras samarbetspartners som jobbat med studenterna. De fick pitcha mänskliga rättighetsprojekt under en eftermiddag och har fått utföra dem med stöd av olika organisationer.

Jag fick intervjua en curator från associationen (fotogalleri) WestLicht, en biträdande chef/psykolog/psykiatriker (och programföreläsare) för HEMAYAT som är erbjuder stöd för krigsflyktingar i Wien. Jag pratade också med en ”senior liaison associate” för FN:s Flykting Kommissarie i Wien. Jag hade spännande samtal med dem alla och det var även fint att se hur mycket de värdesatte programmet, studenterna och medarbetarna. Utöver detta redigerar jag content till deras webbsida, blogg och instagram. Inte det jag tycker är roligast med grafisk design, kommunikation och redigering men en erfarenhet som lärt mig mycket.

Jag tycker det är svårt att formulera vad jag gör för det finns också så mycket och jag, Anne och Rosa stöttar varandra i allt. I princip allt, när det går att fördela. Vi gör helt enkelt de som teamet inte har tid med eller behöver support med. Vi har hjälpt med event som förra avgångsklassens opponering, avgångsceremoni, ”The Unthinkable Experiment” av Koen  Vanmechelen i samarbete med universitet och programmet och snart programmets julfest.

Jag är ansvarig för akademisk koordination kom jag på nu. Jag ska se till att programmets läroplattform moodle uppdateras med närvaro, studieplaner och material. Jag skickar prov, inlämningar till föreläsarna och håller kontakt med elever kring kursrelaterade frågor till min bästa förmåga. Vilken är begränsad. Min förmåga i mina ansvarsområden känns begränsad men samtidigt har jag utvecklats i inom alla.

Vi hjälper alla till att stödja professorer/föreläsare under undervisningstid med teknologiskt stöd, material till studenter och en massa kaffe. Nu har de haft kurserna cinema and human rights, diversity and inclusion, community building/ wellbeing and resistance, African human rights system, Inter-American human rights system och några fler jag inte orkar skriva om då mitt batteri för dagen har snart laddats ur. Men det sista jag kan nämna är att jag har fått vara med och utveckla kursen Freedom of the Arts med den konstnärliga koordinatorn/föreläsare på programmet. Inte lika mycket som jag hoppades på men jag fick lite insyn. Jag har även fått hjälpa henne på hennes galleri ENTRE med utställningen We have done nothing because we have avoided nothing.

Som ni märker finns det mycket att göra. Jag har missat en del uppgifter, inte för att nämna de uppgifter mina kollegor Anne och Rosa är ansvariga för. Hoppas ni kan hämta någon sammanhängande information om min praktikplats från mitt inlägg. (ännu en trött student)