Första dagen under min praktik frågade min handledare mig om jag visste vad tematisk innehållsanalys (TIA) var för något. Jag som trodde att efter mina år på Liberal Arts började närma mig analytisk expertis blev genast kallsvettig. Aldrig hade jag i mitt liv hört talas om något sådant, vilket gjorde att det blev min första uppgift att lära mig TIA. Några länkar och worddokument skickades över till mig och jag satte i gång att lära mig metoden.
Kallsvettningarna lade sig relativt omgående då jag snabbt förstod att detta inte skulle bli några problem. Att med hjälp av anvisad litteratur sätta mig in i och förstå ett ämne som jag aldrig har hört talas om har jag många gånger gjort under mina år på Liberal Arts. Mitt block med A3-papper lades ut på skrivbordet och på min datorskärm hade jag tre fönster uppe med informationen som jag skulle extrahera och förstå. Jag började rita upp mina charts med informationen som jag behövde och snabbt hade jag förstått att TIA är en metod man använder för att kvantifiera och analysera text, ord, teman eller koncept. I mitt fall rörde det sig om att analysera elevernas svar på tidigare citerad fråga.
10 000 utdelade enkäter vid tre olika tillfällen, med en del bortfall av deltagare vid varje tillfälle, gav ca 23 000 elevsvar som skulle analyseras. Svaren var tjusigt uppradade i ett exceldokument som skickades till mig. Högstadieelever är som vi alla vet inte alltid de mest välformulerade och engagerade individerna så svaren som gavs varierade mellan inget svar alls, lösryckta ord och många meningar långa. Jag började med att läsa igenom de 1000 första svaren och skrev löpande ner essensen i svaren, eller som man säger på innehållsanalytiskt språk; koder. Allt eftersom arbetet fortskred kunde jag se röda trådar i svaren. Många angav att olika element i skolan var stressiga för dem, vissa andra tyckte att deras fritidsaktiviteter stressade dem på olika sätt, medan en del upplevde att deras familjesituation var stressande. Nästa steg i TIA är att kategorisera koderna och ge varje kategori ett nummer. I samklang med min handledare utformade jag 19 kategorier som nummererades 1 till 19. ”Stressad av skola” blev en kategori, ”stressad av familj” blev en annan och ”stressad av fritidssysselsättningar” en tredje. Kategorin ”missing” skapades för att även de eleverna som inte hade svarat också skulle kunna sifferkodas.
När koderna hade extraherats ur svaren och jag med dem som utgångspunkt fastslagit kategorierna började det riktiga arbetet; att i exceldokumentet som skickats till mig, bredvid varje elevsvar, skriva ut den kategorisiffran som bäst representerade elevernas orsak till stress. Många elever angav väldigt många stressorsaker. För att man i den slutliga analysen inte skulle vara helt överöst med sifferkoder som representerar elevernas stressorsaker så bestämdes det att varje elev skulle få max två sifferkoder. Dessa valdes ut efter tre principer som jag och min handledare fastställde. (1) Tydlighetsprincipen; ”Hur tydlig var eleven i sitt svar? Fanns det välformulerade orsaker till stress samt lösryckta ord som indikerade stress valdes i första hand de välformulerade orsakerna.” (2) Relevansprincipen för psykisk ohälsa; ”Då flertalet anledningar till stress angavs så kodades i första hand de anledningar som är förknippade med psykisk ohälsa. T.ex. ansågs självskadebeteende vara mer relevant för psykisk ohälsa än att komma för sent till en fotbollsträning.” (3) Kronologiprincipen; ”Vid händelse att ett elevsvar bestod av flertalet välformulerade orsaker till stress, som alla var relevanta för psykiska ohälsa så användes kronologiprincipen. De olika stressorsakerna kodades då efter den ordningen som de stod i. Detta gällde även om de olika orsakerna inte uppfyllde tydlighetsprincipen och relevansprincipen.”
