Inom politisk kommunikation har det blivit alltmer populärt att prata om hundvisslor. Det är en form av kodat språk som har en specifik betydelse för en innegrupp medan utegruppen inte är medveten om att någon alternativ kommunikation över huvud taget skett. Det sista är den viktigaste biten i hundvisslan för den är bara effektiv om yttraren kan rimligen förneka att den menat något annat än vad som bokstavligen sagts. Den uppstår nämligen som regel på grund av att innegruppen har en åsikt som inte anses allmänt acceptabel och som de inte hade kunnat undgå kritik om de hade yttrat rättframt.

Det är inte särskilt välbeforskat, i synnerhet inte ur en svensk synvinkel och där kommer GRIPES in. Det är ett forskningsprojekt på FLoV som jag praktiserar på vars ändamålet att just att undersöka hundvisslor som ett lingvistiskt och politiskt fenomen. Det är uppdelat i ett antal delprojekt där ett av de övergripande studerar om det går att utveckla verktyg att identifiera potentiella hundvisslor och i förlängning simulera effekterna av dem. Ett annat handlar om politisk kommunikation och hur hundvisslor används i en svensk kontext och är det jag deltagit mest i. Det är centrerat på Campus Linné och arbetar med en studie baserad på enkätundersökning för att se hur misstänkta hundvisslor används av allmänheten i Sverige.

Jag har dessutom blivit tilldelad en individuell uppgift att undersöka hur hundvisslor har använts i antiken. Under förkejserliga perioden i Romarriket rådde demokrati inte helt olikt dagens politiska system, så hypotesen är att samma strategier för kommunikation borde varit effektiva. Därför är det rimligt att anta att hundvisslor användes av politiker och offentliga figurer och att det kanske bevarats i brev och liknande. Jag tittar närmare på orginaltexter av bland andra Cicero och Plinius den yngre.

De latinstudier vi gjort på Liberal arts är därmed oumbärliga för uppgiften eftersom hundvisslorna riskerar att försvinna i översättningar. Att redan ha sållat igenom en uppsjö texter av olika slag har gjort det mycket lättare att tackla litteraturen kring hundvisslor, som jag tidigare inte hade några som helst kunskaper omkring. Jag upphör aldrig att förvånas över hur ofta små delmoment på Liberal arts visar sig vara relevant för något jag företar mig. Slutligen har det alltid lockat mig med akademiskt arbete och det till trots har jag underskattat den ofantliga frihet en har till att undersöka de fenomen som intresserar. Inte nog med att det måste sållas i litteraturen, det är också en konstart i sig att ställa de rätta frågorna. Jag njuter av den mängden frihet och känner mig lyckligt lottad att jag slipper den mörka sidan av den här typen av arbete med att få sin forskning finansierad.