Huvudmålet med praktiken var som sagt att jag skulle översätta, redigera, programmera och publicera en diktsamling. Denna diktsamling är Sulpicias dikter. Sulpicia är den enda kvinnliga Romerska poeten vars verk har överlevt till idag.
Att översätta Sulpicias dikter var en annorlunda utmaning i jämförelse med Perpetua, som var prosa. Fastän dikterna är korta och endast sex stycken så tog det tid. Jag var tvungen att förstå texten på ett annat sätt och hur jag översatte ändrades. Det blev inte så mycket av att förstå orden som att förstå dikterna som en berättelse. Det var lite som när vi läste ett kapitel ut Ulysses under första terminen: man var tvungen att förstå textens ursprung och kontext för att kunna förstå de enskilda orden och meningarna. Det gäller väl i och för sig allt vi har läst under våra litteraturkurser, men Ulysses är det exempel jag känner passar bäst.
Att Sulpicia är ensam överlevande kvinna från sin tid gjorde det också svårare då det inte fanns dikter eller prosa att jämföra henne med för att få förståelse. Hennes samtida poeter, som alla var män, levde andra liv och därmed var sättet de skrev på, och vad de skrev om, mycket olika.
Eftersom jag hade mycket större ansvar över Sulpicias diktsamling, Dikter om kärlek i antikens Rom, som bok, så fick jag också skriva inledningen. Jag vet inte hur många timmar jag spenderade på internet, sökandes efter artiklar och böcker, som kunde ge mig information om denna näst intill okända person. Det tog tid, men det var absolut en välbehövd paus från latinet. Att skriva inledningen var nog det moment där Liberal Arts var till störst hjälp. Eftersom vi djup-dyker i alla ämnen är det viktigt att kunna ta in informationen även om man inte kan det mer ytliga om ämnet innan. Att förstå texter och kunna ta till sig informationen är något jag blivit bättre på under programmet, vilket behövdes då det faktiskt finns en del artiklar om Sulpicia och jag var tvungen att sålla och ta ut det som var intressant och relevant.
Programmet jag använder när jag programmerar e-böckerna heter Sigil. Vad jag förstått är det ett verktyg som är lätt att lära sig att använda, vilket jag håller med om. Jag får dock inte var med i hela programmeringsprocessen, då texten först går igenom InDesign, som jag tyvärr inte kan något om.
Dikter om kärlek i antikens Rom kommer ut 9 januari. Jag fick i förra veckan själv lägga upp den för publicering. Det var inte en svår process, men väl intressant, där vi på en hemsida (kommer inte ihåg vad den heter) laddade upp omslaget, texten, pris, publikationsdatum och andra saker. 9 januari kommer den sen bli tillgänglig för internetåterförsäljare och bibliotek att köpa och lägga upp på sina hemsidor. Jag ser verkligen fram emot det. Det är riktigt roligt att kunna säga att man är publicerad översättare, även om det är en liten obskyr bok som nästan ingen kommer att läsa. Det känns som att jag har gjort ett litet avtryck i världen.
//Sara Anvestad
