Välkommen du läsare av bloggen, Caroline Söderblom skriver från Postgatan 10 för tredje och sista gången.

Solen kom tillbaka och spelar hjälte i allas våra narrativ. Vissa säger sig vara obrydda av vädret, men den går jag inte på. Tänk att ha solens roll i den teater vi kallar livet, bäst hade det varit när också solgudsdyrkan var hett. Osökt får detta mig att tänka på hur solen och månen symboliserar maskulin och feminin energi inom vissa filosofier. Klart man vill vara solen. Har inte sett något hållbart argument för att någon bättre skulle representeras av månen så jag väljer att representeras av solen.

En osmidig övergång, till kommunpolitiken.

Vi har, på tal om representation, en representativ demokrati. Politikerna ska representera, i detta fall, göteborgarna. I alla delar där politikerna ska förstå förutsättningar för att sedan ta beslut om någonting används ofta text som underlag. Vilka skriver dessa underlag och hur? Är det så att politikerna alltid förstår dem? Språket bygger och bränner broar. Det är möjligt att även Wittgenstein skulle hålla med om det, ironiskt nog.

Under hösten har fastighetskontoret jobbat med att ta fram en åtgärdsplan, ett tjänsteutlåtande om de 2,2 miljarder som projektet Älvstaden enligt tidigare planer ligger back. Detta läser politikerna före de tar ett beslut om vilka åtgärder som ska göras, vad man ska dra in på. Däri finns förslag till åtgärder som fastighetskontoret anser vara bäst. Fastighetskontoret har lagt två månader på utredningen. Alla tjänsteutlåtande diarieförs så det går att läsa dem. Språket är inte alltid lätt och som icke-insatt får jag en stor lust att bara hålla med. Man skulle kunna tänka sig att vissa politiker känner likadant. De kan omöjligt vara sakkunniga inom allt. Alla politiker är inte högutbildade, de ska ju representera göteborgarna. Om de inte ifrågasätter och sätter sig in finns risken att medborgarna inte får sin talan framförd.

Studier i Liberal Arts i relation till praktiken

Det jag känner mig mest direkt påverkad av studierna i relation till praktiken är Platons Staten då den givit upphov till diskussioner om demokrati, frihet och olika typer av stadsstater. Logiken, språkfilosofin, argumentationsanalys och den eviga textbearbetningen känns också matnyttigt att ha med sig.

Under studietiden fick jag en öppenhet för fler perspektiv. Det finns motargument till allt. Till och med till logiska sanningar som ”det är onsdag idag eller det är inte onsdag idag”, har motargument om vi öppnar för möjligheten att tiden inte är linjär. Skönt att inte vara lika reaktiv, alla behöver inte vara överens. Speciellt när man inser att vissa (jag inkluderad), ibland säger emot för att det är kul eller för att söka fler argument. Det är också i diskussioner som tankar kan vandra vidare för att eventuellt kunna aktualisera sin potentialitet. Det räcker inte med att en person tänker något för att det ska aktualiseras, om det inte är diktatur vill säga.

En del nytt under solen, snabbast är inte alltid bäst

Byråkrati, administration och effektivitet. Finn ett fel. Alla har vi hört och känt att byråkrati är irriterande. Dock är det på så sätt saker kvalitetssäkras och genomgår den demokratiska processen. Att beslut inte tas i all hast och att vi senare får bygga om. Man kan däremot inom systemet fundera över om det skulle kunna gå att ordnas på ett bättre sätt. Kommunorganisationen är hierarkisk, vilket antagligen både har fördelar och nackdelar. Förvaltningar har ibland egna prioriteringar och mål. Det gör att det kan finnas svårigheter att samarbeta eller se vilken förvaltning som huvudansvaret för vissa frågor. Fick höra ordet ”stuprörsmentalitet” för första gången som är vanligt förekommande inom kommunen. Stadsarkitekten själv liknar i dagarna stadsplaneringen vid ”en höna utan huvud”. Man vill gärna ha en samordnad och välstrukturerad organisation när det handlar om skattefinansierat arbete och välfärd. Det är sant, att det finns en viss komplexitet, kommunikation ska ske internt, externt, mellan förvaltningar och entreprenörer, beställare, utförare, och politiker. Å andra sidan så finns det effektiva och stora företag, så varför ska kommunen kunna skylla på att det är komplext? Kommunen och stadsstaten har fler och ibland motsägelsefulla föreställningar att leva upp till, röster att behålla. Långsiktiga resultat som kommer efter mandatperioden skulle därför kunna ha lägre prioritet.

Möjligheten att kunna påverka som rättighet

Att enfrågeparti lyckas ta sig fram, som Sverigedemokraterna och Demokraterna har ansetts vara, är ett bevis för vår levande demokrati. Får man med sig tillräckligt många som är beredd att rösta så kan man ändra på saker och ting. Jag har börjat inse storheten i detta. Hur hade det kunnat se ut om det inte var möjligt, det börjar då likna totalitarism. Vi kan inte skilja på åsikter och åsikter, det har ju med allas lika värde att göra och alla får ha dem.

En lite väl abrupt avslutning, med eftertryck på det som viktigast är, ta det lugnt.