Mina år på Liberal Arts har varit en minst sagt spännande resa. Under mina år som grundskolestudent var jag aldrig någon mönsterelev. En oförmåga att sitta still och vara tyst i kombination med drömmar om att bli skådespelare gjorde att jag aldrig ägnade så mycket tid åt vare sig läxor eller försöka ta in kunskapen som lärarna var där för att ge mig. Jag lärde mig aldrig stava ordentligt, jag var på gränsen till underkänt i matte under de åren som man fick betyg i det och min engelska var rätt och slätt bedrövlig. Jag gick ur gymnasiet utan något avgångsbetyg och hade för ambition att aldrig, på några villkor, sätta mig i en skolbänk igen.
När jag sedan vid 30 års ålder hade slut på idéer hur jag skulle kunna få en duglig lön på ett arbete som jag faktiskt trivdes på så började jag tänka om gällande skolan. Jag snubblade över programmet Liberal Arts vid Göteborgs Universitet och drog mig till minnes om en bok som jag några år tidigare hade läst efter bästa förmåga; ”The Trivium, the liberal arts of logic, grammar and rhethoric” av Sister Miriam Joseph. Det var en bok som hade stort inflytande på mig så jag tryckte på länken och började läsa vilka kurser programmet innehöll. Det visade sig att många av kurser som jag tidigare hade spanat på faktiskt var inbakade i programmet. Trotts alla de varningar som cirkulerar på internet om att man som student i klassisk humaniora aldrig kommer att få ett jobb bestämde jag mig för att det var programmet som jag ville gå. Det talade till mig för mycket för att jag skulle kunna tänka mig att studera något annat. Nu sitter jag här drygt 4 år senare och är inne på mitt tredje år av utbildningen, mitt i terminen som kallas ”Liberal Arts i praktiken”.
En god vän till mig som doktorerar i medicinsk vetenskap, parallellt med att han arbetar på Nationellt Centrum för Suicidforskning och Prevention (NASP) vid Karolinska institutet i Stockholm, tog mig under sina vingar och ordnade en praktikplats åt mig på NASP. För några år sedan, som en del i sitt forskningsprojekt, utformade han en frågeenkät som delades ut till ca 10 000 högstadieelever i Stockholmsområdet. Enkäten består av 28 sidor med frågor som undersöker ungdomars hälsa och välmående. Enkäten delades ut vid tre olika tillfällen; en gång vid baseline, en gång vid uppföljning efter tre månader och en gång vid uppföljning efter ett år. De flesta av frågorna besvaras på en ratingskala mellan 1 och 6 eller 1 och 5 och är därför relativt problemfria att analysera statistiskt. Dock så fanns det en fråga som bad eleverna om ett skriftligt svar; ”Tänk på en händelse eller situation som har varit väldigt stressig för dig under den senaste månaden. Med ”stressig” menar vi en situation som var jobbig för dig, antingen för att den fick dig att må dåligt eller för att det var ansträngande att hantera den. Exempelvis skulle det kunna ha med din familj, skolan eller kompisar att göra. Beskriv kort situationen som du tänker på med några nyckelord.”
Naturligtvis är elevernas svar på tidigare omnämnda fråga väldigt intressanta men inte så lätta att stoppa in i ett dataset för statistisk analys. För att möjliggöra det så behövdes elevernas svar sifferkodas. Det var detta som blev min primära praktikuppgift. Under utbildningens gång på Liberal Arts har vi många gånger ägnat oss åt analys. Vi har läst texter av Homeros, Euripides och Dante, för att nämna ett fåtal, och analyserat vad texterna vill säga, vad symboliken i dem betyder och hur vi ska läsa dem. Vi har lärt oss grunderna i latin och med hjälp av lexikon analyserat och tolkat vad Caesar gjorde under sina år som härförare i Gallien. Vi har också studerat satslogik samt predikatlogik och analyserat sanningshalten i olika påståenden och satser. Med andra ord trodde jag att den analytiska praktiken som erbjöds mig på NASP inte skulle vara några problem.
